Hjälp! Polis!

Man kan numera fråga sig om man ska skratta, gråta eller gömma sig när man ser en polis. Jag har också länge undrat hur många av dem inom denna kår vars sympatier tidigare låg klart åt den konservativa högern, som nu förflyttat sig in i de rasistiska tassemarkerna. Jag blir åtminstone störd över Henrik Arnstads senaste artikel i Aftonbladet. Arnstad har skrivit en bok, Älskade fascism, och ligger rimligen ganska pyrt till hos ultrahögern. Därför är hans artikel oroande. Ett axplock:

Polisen var vänlig och nyfiken, då jag först fick förklara vad Twitter är för något. Angående min anmälan om ”nackskott” var polisen dock pessimistisk:

– Åklagarna tycker inte om sådana här saker, de lägger ner det direkt.

 Jag berättade att jag fått annan information från regeringen. Men polisen lät sig inte imponeras – och hade rätt.

Ett par dagar efteråt kom brevet: Beslut: Förundersökningen läggs ned.

Skäl: Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen.

Motivering: Vidare utredning förväntas ej leda till att brott kan styrkas eller åtal väcks.

Artikeln finns här.

Aftonbladets historierevisionister

Under ett inlägg av Lena Mellin här kan man läsa nedanstående under rubriken “Saker att hålla koll på i veckan”, det är den sista av 5 och jag citerar:

Vapenstilleståndet 75 år

I största hemlighet förhandlades stilleståndsavtalet efter vinterkriget mellan Sovjet och Finland fram i Stockholm 1940. Det ihågkoms vid ett seminarium med bl a förre utrikesministern Carl Bildt. Men freden blev kortvarig, redan i juni 1941 angrep Sovjet på nytt.

Du milde! Att Tyskland 22 juni 1941 angrep Sovjetunionen, samt att Finland officiellt av Tyskland ansågs vara allierad med dem har helt undsluppit Aftonblandet (sic!)? Mellin brukar inte ha många hästar hemma, men jag vet inte den här gången om det är hon själv eller någon praktikant med undermålig historieutbildning. Kasst är det i vilket fall.

 

87 procent

Detta procenttal har börjat valsa i medierna, av lättbegripliga skäl. Emellertid ansluter jag mig till dem som inte vill bli ihopfösta med bunkavis med högersvin, vilka också huserar inom dessa 87 procent, iförda förment antirasistiska blåkläder. Lysande bearbetat i AB av Salka Sandén, finns att läsa här. Jämförelsevis svår att hitta på AB-sidan, eftersom Karin Pettersson har en liknande, men oerhört mycket tamare, ledare samma dag.

Julidebatt i Aftonbladet

Det är ovanligt att personerna på kulturparnassen debatterar någorlunda sansat, men jag anser mig nu funnit en serie inlägg som är intressanta i ett omdebatterat ämne, egentligen gäller det debatten om “ta debatten”-debatten. Det hela har avlöpt i Aftonbladet, den intresserade kan följa det hela kronologiskt nedan.

Det började med Åsa Linderborg 1 juli med SD – Nya högerpartiet.

Petter Larsson var 3 juli skiljaktig med Kris förklarar inte högerradikalism.

Håkan Blomqvist har 15 juli invändningar mot Larsson med Sönderfallets bruna frukt.

Larsson replikerar 17 juli med Kulturkampen.

Det hela avslutas idag 30 juli med Europa i ständig kris  där först Blomkvist reagerar och därefter Larsson får sista ordet.

Det är befriande att detta sker under sansade former i endast Aftonbladet eftersom det håller borta de blåögda liberala stolpskotten anställda på borgerlighetens drakar, vilka naturligtvis hade varit blinda för en del förklaringsmodeller utanför den liberala godnattsagans värld. Mina kära läsare kan nu förkovra sig med en länklista som är lite bättre än Aftonbladets egna, hoppas jag.

Petter Larsson  har dessutom lärt mig ett nytt roligt ord. Blåsfiskbreddning, använt i “Kulturkampen”. Ska  ta  till mig, och försöka att inte göra mig skyldig till själv. 🙂

Skendemokratin i Almedalen

Almedalen? BAH! Som jag skrivit tidigare är det ett löjligt marknadsgyckel under täckmantel av s.k. demokratisk samverkan mellan p0litiker och medier. År efter år lägger Aftonbladet ut någon typ av kritisk artikel för att hålla ryggen fri, men likförbannat skickas det journalister dit för att “bevaka” huruvida Calle Bildt är discjockey eller inte. Till och med husorganet  ETC måste sticka sina fina fingrar i syltburken. “Alla är ju där, alltså måste vi också dit”, tycks vara mottot. Hopplöst att skattepengar går till sådant här, d.v.s. gratis semester åt politiker och lobbyister som påstås “jobba” för att sätta kommunerna på “kartan”.

Den pliktskyldiga självkritiken i årets Aftonbladet är emellertid väldigt rolig, signerad Martin Aagård. Han blandar in Sveriges troligen genom tiderna sämste journalist, den grötmyndige moralisten Siwert Öholm, i Almedalssoppan. Artikeln finns här. Ett träffande utdrag:

Den allra sista tanke som slår en i Almedalen är att journalistiken skulle vara hotad.

I presscentret är koncentrationen av liberala ledarskribenter nästan högre än halten rosévinsurin i Visbys avloppsvatten [och] vart man vänder sig stöter man på en Expressenreporter.

Lägg ner spektaklet eller ge fan i att använda skattepengar till det. Lägg även ner Krigsmakten, den som påstås icke kunna försvara Gotland mot en angripare, sannolikt från yttre rymden eftersom det inte finns något realpolitiskt hot mot varken Gotland eller den bananmonarki jag skäms för att tillhöra.

Fredrik den Ondes härjningar…

… är utomordenligt väl sammanfattade i följande produktion av Tobias Boström, publicerad i Aftonbladet.

Länk till bild här.

Mina fåtaliga läsare ber jag om ursäkt, dels för reklamen som vanligt, dels för att jobbet inte tillåter mig skriva djupsinnigheter härstädes för tillfället.

Menförhelvete!

Aftonbladet har nyligen låtit publicera något av det mest absurda jag läst. Skribent är en Anders Lindberg och den  intelligenta betraktelsen han signerat finns här.

Karln skriver, tydligen på fyllaste (sic!) allvar, att Sverige behöver fler Annie Lööf!!! Den enda argumentationen tycks vara att eftersom Annie Lööf är kvinna behövs det fler som hon??? Bara så att jag har förstått det rätt? Aftonbladet anser att en person som hyllar Ayn Rand och Margaret Thatcher ska i någon mån mångfaldigas. Eftersom hon är kvinna!!!

Jag begriper inte hur en man (sic!) kan vara till den milda grad förvirrad på så få rader! Exvis:

Kvinnor behandlas också annorlunda i offentligheten. Annie Lööf är ett bra exempel på det. Kommentarer om kläder och utseende är vanliga liksom en underliggande sexistisk kritik. För att få samma respekt som övriga partiledare behöver hon prestera betydligt bättre. Detta gäller inte minst hur vi i media skildrar henne.

Detta är milt uttryckt totalt pantat! Jag skiter i hur Annie Lööf klär sig och eftersom jag inte läser damtidningar har jag inte en aning om huruvida färgen på hennes dräkter matchar hennes och Ayn Rands frihetsbegrepp. Att det skulle finnas minsta antydan till sexism eller sexistisk kritik är också för mig okänt, och för egen del har jag inte den minsta sexistiska tanke rörande Lööf. Hon är lika  sexuellt laddad som en neutron, men inte lika viktig för världsalltet. Jag hade varit lika kritisk till hennes manlige motsvarighet i den nyliberala Stureplanscentern, nämligen Fredrik Federley, om denne varit partiledare. Gissningsvis hade jag inte gillat varken hans hår eller hans kostymer.

Citatet ovan anser jag också innehåller ett kraftigt sakfel rörande partiledares prestationer. Det är snarare tvärtom, nämligen att kvinnor slinker undan bakom sitt kön. Mona Sahlins inkompetens och virrighet hade aldrig tolererats om hon hetat Juholt. Samma sak gäller för Maud Olofsson och Annie Lööf.  Den enda som snabbt fått sticka p.g.a. inkompetens var Karin Söder, men det minns knappast någon längre.

Tyvärr för den nya tidens feminister finns det inget självändamål att ha vare sig kvinnliga partiledare eller fler kvinnor i bolagsstyrelserna. Det är feltänkt att denna kvinnliga elit på något sätt skulle förändra det patriarkala samhället.

Avdelningen onödig forskning

Eller kanske man kan tala om nyhetsjournalistik som presenterar något som alla redan visste? Det jag tänker på är denna lilla notis i Aftonbladet. Den är för övrigt ett gott exempel på “trickle-down”, eftersom AB snyltar på den här artikeln i The Independent. Den artikeln i sin tur hämtar från originalet, som efter ett tag blir “wonkish” om man uttrycker sig som en bloggkollega inom vetenskapliga sfären plägar göra.

Mycket väsen för ingenting. Tänk er motsatsen, att ju smartare folk är och ju längre utbildning de har ( i genomsnitt), desto mer religiösa blir de??? Möjligen skulle detta gälla på medeltiden, eftersom det fanns så få karriärvägar utanför svartrockeriet, men vore absurt anta i en nutida vetenskapsbaserad kontext.

Jag väntar fortfarande på att svartrockarna ska tvingas släppa greppet om de små barnen. Det jag tänker på är skolavslutningar i kyrkan. Men kanske kan man ana ett samband mellan intagningspoängen till lärarhögskolorna (enligt uppgift räcker det med 0.1 på högskoleprovet) och oförmågan hos lärarkåren som helhet att inse det olämpliga i kristna ritualer på skoltid.

Det kan ändå finnas en liten poäng med fjäsket för svartrockarna? Jag citerar ur Independent-artikeln:

According to the study […] even during early years the more intelligent a child is the more likely it would be to turn away from religion.

Så sant. Jag minns det som igår när jag blev ateist. Det var när prosten Mörk (han hette så!) under lördagsmorgonsamlingen spottade ut sitt Fader Vår och vi i min klass satt på första bänkraden. Det var 1963 och jag var sju år. 🙂