Category Archives: Kultur och nöjen

All work and no play makes Jack a dull boy…

Min arbetskamrat gav träffande bilden titeln Arbetsbänk(t). Det hör till saken att det ser illa ut, men jag var helt slut i ryggen och behövde ett tillräckligt stort utrymme för att räta på den.

work01

Advertisements

1 Comment

Filed under Jobbet, Kultur och nöjen

Provkörning av fossilbil

En ung man på jobbet tipsade mig om Tesla-klubbens satir rörande fossilbilar. Mycket roligt, men det finns också en tragisk verklighet bakom, eftersom motsvarande görs på fullaste allvar när fossila motorjournalister provar elbilar. Ett utdrag ur fossilprovningen:

Vi anslöt munstycket till bilen, men inget hände. Säljaren förklarade då att vi måste betala för att kunna tanka! Ungefär som de där extremt dyra snabbladdarna som vissa elbolag har satt upp. Efter att vi drog kreditkortet i läsaren påbörjades så tankningen. Det gick extremt fort! På endast någon minut fylldes bensintanken till max! Men det fanns två räknare på pumpen: en som visade antal liter vi har tankat och en som visade hur mycket det kostade oss. Och kostnadsräknaren snurrade så snabbt att vi knappt kunde hänga med i takten! Visst fyllde vi tanken full på två minuter, men det kostade oss också ofattbara 300 kronor! En full laddning skulle alltså kostat oss det dubbla – hela 600 kronor! Vi förbannade oss att vi tydligen valde ett av de dyraste ockerställena i Sverige, och började fråga säljaren vilka alternativ det finns? Hur mycket kostar det att tanka hemma och vilka gratisställen finns det?

Hihi! Jag har alltid undrat hur det kan komma sig att det på Tekniska museer finns elbilar av farmor-Anka-snitt från typ 1905 som gick som taxibilar i New York med en räckvidd av 5 mil, men att teknikutvecklingen därefter avstannade. Alltid har man fått höra att det var batterivikten och räckvidden, men det borde man kanske kunnat förbättra lite utan att det skulle gå 100 år först?

Tesla-klubbens provkörningsanteckningar finns här.

Leave a comment

Filed under Diverse, Kultur och nöjen

Fler klavertramp från kulturparnassen

Den här gången är det den finliberalt ack så ömsinta Agneta Pleijel som här i DN ondgör sig över att Hue är bortglömt. Men inte på det sätt som min vänsterreptilhjärna uppfattar rubriken, utan eftersom just i Hue var NVA brutalt i sitt bekämpande av både det faktiska och påstådda medlöperiet. Pleijel har läst en bok av en Nha Ca som lyckades undkomma och flydde till (överraskning!) USA. Trots den uppenbara anekdotiska evidensen från Nha Ca drar Pleijel stora växlar på kommunismens tydligen inneboende ondska. Jag citerar:

Äldste sonen, tjugo år, lyckades 1988 ta sig till Sverige och kontakta den svenska Pennklubben. Dess dåvarande ordförande, Thomas von Vegesack, som också var vice president i Writer’s in Prison Committee, lyckades få hit hela familjen, med bistånd av Olof Palme och Ingvar Carlsson. Nha Ca skrev flera böcker här innan familjen emigrerade till Kalifornien (två barn stannade i Sverige). Jag efterträdde von Vegesack som Pennklubbens ordförande och lärde känna familjen och Nha Ca, vars bok om Hue det dröjde drygt 40 år innan jag kunnat läsa.

Förutom det plågsamma DN-knepet att här ge en sorts motbild till den gängse om USA-imperialismens uselhet lagom till 40-års-jubiléet, verkar det blivit fel i den undersökande verksamheten. Alternativt har både tryckfelsnisse och en praktikant som agerar spökskrivare varit framme.

Om man varit ordförande i en klubb bör man kunna stava till dess namn. Alltså PEN-klubben eller ännu bättre Svenska PEN. Men vad värre är, det tycks som att Olof Palme går igen, eftersom han enligt Pleijel medverkade till att “få hit hela familjen” 1988.

Man ska inte gnälla på folk för att de blir gamla och börjar bli sliriga, men kanske borde någon som inte är praktikant på DN ha kollat det här lite och rett ut det. Å andra sidan hade Jan Myrdal aldrig gjort sådana klavertramp, och han är avsevärt äldre.

 

Leave a comment

Filed under Historia, Kultur och nöjen, Politik

Historia för högstadiet?

Nedanstående muntration (?) nådde mig i dag via min e-post:

historia9a

Hmm. Jag visste inte att liberala ledarskribenter vikarierade som lärare? Eller är det någon med 0.1 på högskoleprovet som äntligen fått en tjänst?

 

3 Comments

Filed under Kultur och nöjen, Skolan

Guillou och fakta

Gubben börjar bli gammal. Guillou, alltså, inte jag! Enligt devisen att avsluta vad man påbörjat genomlider jag nu den urusla tredje delen av författarens serie om nittonhundratalet. Guillou har tidigare tydligen gjort sig känd för god research, men han verkar nu helt glömt bort detta. I denna tredje del, Mellan rött och svart, tröskar han sig genom mellankrigstiden och den gryende nazismen, antagligen ivrig komma till poängen i del fyra med Andra världskriget.

Jag gillar Guillou, vilket återigen erkännes. Förvisso är det också en skönlitterär författares privilegium att hitta på precis vad fan han vill. Visst är det helt OK att Guillou låter sina norskättade huvudpersoner i det förmögna Berlin frottera sig med kulturpersonligheter i vardande som Döblin och Brecht. Men det borde finnas gränser för vilka dumheter man hittar på om dessa personer och ändå går från verket med äran i behåll.

Såldes skriver Guillou om en viss “Alfred”, som inte kan vara någon annan än Döblin, att denne var militärläkare under första världskriget. Riktigt. Men han låter också Alfred fundera över krigets elände genom att påstå att han utförde åtta benamputationer per dag i fyra år, vilket i boken summeras till ca 10 000 amputationer. Merparten av dessa amputationer tycks ha kommit från striderna vid Verdun. Han skriver vidare att Alfred var förlagd i Elsass.

Käre herr Guillou! Alfred Döblin tillbringade enligt tyska wiki, alltså en jämförelsevis pålitlig källa jämfört med den svenska, kriget i Saargemünd. Denna stad ligger i Lothringen, eftersom det nu tillhör Frankrike korrektare Lorraine. Han tjänstgjorde därstädes på ett Seuchtenlazarett, vilket ungefär är epidemisjukhus. Staden ligger 150 km från Verdun. Varför i helvete den tyska krigsorganisationen skulle skicka sårade från Verdun för benamputationer 15 mil till ett epidemisjukhus undandrar sig min bedömning. Troligen det dåvarande tyska överkommandots och Alfred Döblins också. Med lite bättre koll hade Guillou i stället kunnat fantisera om offren i spanska sjukan i slutet av kriget, samt övriga epidemier som härjade bland soldaterna på båda sidor.

Det är tråkigt att hänga upp sig på sånt här, jag vet. Men jag kan inte låta bli när det inte känns rätt. Ungefär som att illusionen försvinner i många USA-filmer när idioterna som gör filmen till varje pris måste låta kraschade bilar explodera som om hela kofferten var fylld med sprängämnen.

Leave a comment

Filed under Historia, Kultur och nöjen

Film för dem över 40

Rubriken syftar på den typ av film som gjordes förr i tiden. Jag brukar numera kalla dem för vuxenfilm, vilket för en tid sedan gav upphov till följande mini-drama på Hemmakväll. Jag stegar in och har för avsikt att köpa lite godis, just den typ av godis som jag gillar, men inte ungarna. Upptäcker att butiken numera är en godisbutik, med lite film i skymundan på de bakre hyllorna. Plockar lite romerska bågar i en påse, men på väg mot kassan tänker jag att jag bör kolla filmhyllorna. En snabb koll ger resultatet att hyllorna inte innehåller något för mig. Stegar mot kassan med min lilla påse godis.  Kassan sköts som sig bör av två unga damer, kvittrande, målade, blonda, i 20-års-åldern-ish. (ni vet hur dom ser ut…).

Jag är helt ensam i butiken med de unga damerna, vilka således kan avbryta sitt kvittersamtal och ta hand om kunden. Påsen på vågen, sedvanligt kundkvitter:

Ung Dam:  Tvåhundratolv gram, det blir sextonochfemtio!

Jag: Det var dyrt, hur ska jag motivera en sån oerhörd utgift för något så onödigt?

Ung Dam: Det klarar du säkert!

Jag: Jag tror du har rätt, jag får dra ner på sms resten av veckan.

Ung Dam: Något annat?

Jag: Nej, jag hade tänkt hyra en film, men det visar sig tyvärr att det inte längre produceras vuxenfilmer, så jag låter bli!

Den unga damens kroppshållning och attityd förändras härvid uppenbart, hon blir hastig i rörelserna och får ett surmulet uttryck, knappar in, får betalt via kort, vänder sig demonstrativt mot kollegan. Jag tar min påse och går ut och tänker att hon blev sur för att jag tramsade för mycket.

Det är inte förrän jag är halvvägs hemma som det slår mig, där jag går mumsande på mina romerska bågar. Helvete! Förr i tiden var begreppet vuxenfilm en omskrivning för porrfilm!!! Gissningsvis har detta på något sätt kommit till Ung Dams kännedom och således tror hon att jag är en gammal snuskhummer! Hon har förvisso rätt, men det var inte min avsikt att visa detta. Min enda avsikt var att påtala att det numera inte görs filmer för folk som i sin ungdom gillade Fassbinder, Antonioni och Kubrick.

Nåväl, jag har nu sett en sådan film, vilken jag med viss tvekan rekommenderar till min magra och tunna läsekrets. Filmen heter The Homesman och är vid påseendet av omslaget en traditionell USA-rulle, en western med Tommy Lee Jones. Detta är fel, det är en kulturfilm med relativt låg kill-ratio per minut, vilket gör att varning utfärdas för åtminstone en person  i bekantskapskretsen.

****  SPOILER NEDAN ****

Filmen hade fått mycket högt betyg om  den inte dras med en del saker som är orealistiska. Framförallt är det en scen ganska tidigt som gör att jag tappar tråden. Hillary Swank spelar kvinna i nybyggarland kring 1850. Hon är ogift och driver ensam en gård som tydligen är både välskött och lönande. Stället är propert. Hon är inte förmögen, men har det bra ekonomiskt. Efter att ha kammat sitt långa hår så att det ser ut som i en reklamfilm, lagar hon god mat åt en gäst som kommer på besök i kvällningen. Det är en granne, även han ensamstående, med en liknande jordbruksfastighet. Killen ser ut som en tönt från landet och beter sig så också. Efter ett tag friar Swank till tönten, och berättar om sina fördelar som ett gott parti, alltså gården och ekonomin. Killen tackar omedelbart nej, med motiveringen att Swank är “plain” och att han tänker åka och skaffa en fru österut!!!

För den som ser Swank i den här scenen är det uppenbart att killen är mentalsjuk, helt klart värre däran än vissa andra mentalsjuka som senare uppenbarar sig i filmen. Trovärdigheten dör en hel del, om man säger…

Men se den. Ändå.

Leave a comment

Filed under Kultur och nöjen

Återblick

 Vill någon vänlig kvarlevande se till att detta spelas på min begravning. Tillsammans med Internationalen, Sovjets nationalsång och DDR:s dito. De båda förra med Röda arméns manskör. Präster och alla former av kristna symboler hålls gärna med våld borta från ceremonin, i den mån käppar och rollatorer klarar denna uppgift.

Leave a comment

Filed under Kultur och nöjen

Omröstningar är kul?!

Leave a comment

Filed under Kultur och nöjen, Massmedier, Politik

Finkultur under påsken

Eftersom Danmark är det mest kulturella av alla länder, dock inte mångkulturellt, besöktes Ordrupgaard tillsammans med familjen. Som betongintresserad ville jag gärna återse den i svart betong utförda tillbyggnaden en gång till. Som bonus vid fikat kunde man i trädgården se följande alster, hopsvetsade smågrejor av rostfritt stål.IMG_0558 Bollen är ca 2meter hög.

 

Nåväl, det finns lyckligtvis självironi hos konstnärer, i alla fall hos dem som inte heter Vilks. Om ni klickar här kommer ni att se en bild på skylten som berättar om just det här konstprojektet.

Jag var dessutom i det lilla landet utan att tvingas arbeta. Men jag har å andra sidan vitt skinn och hade pengar att spendera när jag kom…

Leave a comment

Filed under Kultur och nöjen

Frasse på dass!

Den gamle krogveteranen, i alla bemärkelser, Frasse har en blogg där det dessvärre inte går att kommentera specifika inlägg. Det är emellertid hedrande att Frasse betalar för webhotell och kämpar med wordpress på detta vis, och inte som undertecknad använder gratisversionen med reklam.

Men nu har jag kommit på hur jag ska göra! Genialt? Jag citerar Frasse på min blogg, varefter jag kan kommentera. Således hade Frasse nyligen nedanstående synpunkter, daterat den 4 april i nådens år 2015:

Hela vägen

På s.k. lyxrestauranger kan man ibland få ynnesten att ta sig igenom fem, sex eller ännu fler fantastiska matkreationer och avnjuta de bästa av drycker därtill, bara för att sedan få allt raserat på krogens toalett. Att efter middagens obligatoriska toabesök få behöva köra fingrarna rätt genom dåligt ICA-Basic papper in i colon via rectum är något som toppkrogarna borde bespara gästerna. Hemma oss redaktören har det genom alla tider förståtts vikten av att få fullända tillställningarna och här bjuds alltid lent, mjukt kvalitetspapper från svensk massaindustri och inget annat.

Lunds Stolta Tidning

Det här är något jag själv undrat över, alltså inte rörande lyxkrogar, utan vanliga restauranger och även köpcentrum. (har inte råd gå på lyxkrogar)

Massor av affärsdrivande etablissemang har tanken att på något sätt locka till sig kunder. Vad man ofta inte tänkt på är att när man väl lurat in en kund eller gäst, kan det vara en god idé att inte skrämma bort vederbörande. Detta är så basalt att det till och med finns i barnspelet Zoo Tycoon. Spelet går ut på att bygga framgångsrika djurparker. Man börjar med en liten park, skaffar intäkter, flera djur, flera kiosker och bänkar att sitta och äta på. Lite då och då kommer pratbubblor med kundernas missnöje och inget är så förödande för besöksfrekvensen och intäkterna som att det saknas toaletter! I ett spel!

Ännu värre än att råka ut för det usla toalettpappret är att inte komma åt något toalettpapper överhuvud, att hela dasset är nerstänkt till oigenkännlighet eller att tvingas köa efter ett halvdussin andra köpvilliga till en ynka toalett. Ett litet antal större, förvisso i övrigt vidrigt kommersiella, köpcentrum har fattat detta. Exempel är Burlöv Center (sic!) och Nova Lund, vilka stoltserar med utomordentliga toalettfaciliteter, vilka också städas med hög frekvens. Andra som insett problemet är Liseberg och Tivoli.

Vad säger Frasse själv efter ett helt liv i krogbranschen? Är det för dyrt med riktigt dass? Kommer alla knarkarna dit? (Jag talar nu inte om sena nätter, då finns inget att göra eftersom alla toaletter är upptagna av unga damer som låser in sig tillsammans, även på herrtoaletterna, för att tala om sina senaste kärleksbekymmer ostörda. Det finns inte en chans att med ekonomin i behåll möta den efterfrågespiken.)

Leave a comment

Filed under Diverse, Kultur och nöjen