The Kondratiev surprise

As you can see in the right panel, I have recently had the opportunity to read Paul Mason’s Postcapitalism. Mason seems to be very fond of the soviet economist Nikolai Kondratiev and his elaborate theory about “long waves”. Mason’s book deals with the geniality of Konratiev in a few chapters, and in the book tells us he also holds lectures. I marked this passage in the margin:

 

I once gave a lecture on Kondratieff to 200 economics students at a British university. They had not a clue who, or what, I was talking about. ‘Your mistake,’ said an academic to me after the talk, ‘was to  mix micro- and macro- economics. They are just not used to that.’ Another lecturer, whose job it was to teach economic history, had never heard of Kondratieff.

Mason, Postcapitalism (2015), p. 45, my emphasis

The end of the world as I know it is obviously near. So reading a blog-post from my old friend Pålsson Syll seems appropriate to link to. The title is “Economists — nothing but a bunch of idiots savants” and I am especially fond of the Robert Skidelsky quote in the beginning. Read and weep, and consider that these people (“economists”) in too many aspects rule the world.

And I can’t help wondering what British university it was…

Language change

Hello readers!

I have been inactive for approximately 18 months, due to the hopeless state of affairs regarding politics in Sweden. Now i simply have to comment on a friends blog, and since he is writing in English, i will try to do the same. At least for a short while…

All work and no play makes Jack a dull boy…

Min arbetskamrat gav träffande bilden titeln Arbetsbänk(t). Det hör till saken att det ser illa ut, men jag var helt slut i ryggen och behövde ett tillräckligt stort utrymme för att räta på den.

Begravningsombud, finns dom?

Trots att jag skrev ett välformulerat och välmotiverat medborgarförslag till Lunds kommun för några år sedan, där jag föreslog att Svenska kyrkan ska fråntas huvudmannaskapet över begravningarna, kände jag inte till begreppet begravningsombud.

Men det finns det ett par medlemmar i Humanisterna som gör! Dessa två har lyckats publicera sig i centerpressen, närmare bestämt LT Södertälje, med ett inlägg som ganska väl sätter fingret på det enorma missförhållandet att Svenska kyrkan kan behålla sin särställning i en stat med lagstadgad religionsfrihet. Ett utdrag:

Vi har alla ett gemensamt intresse för att våra skattekronor används förnuftigt, och inte bidrar till Svenska kyrkans egna medlemsverksamhet och medlemsrekrytering. Vi har också intresse av att begravningsplatserna utformas så att dessa passar alla våra olika traditioner, sedvänjor och individuella intressen.

Att kommunerna och länsstyrelsen visar så lågt intresse för denna fråga är häpnadsväckande. På sikt är det ofrånkomligt att kommunerna tar över ansvaret för begravningsverksamheten från Svenska kyrkan, men till dess måste våra demokratiskt utsedda företrädare visa ett större intresse för begravningsombuden så att det demokratiska underskottet blir så litet som möjligt.

Huvudpoängen här är att kommunerna låter svartrockarna husera fritt med den del av skatten som är religiös tvångsbeskattning. (även av mig som ateist, eftersom alla människor lämnar efter sig ett lik som på något sätt måste tas om hand till en kostnad.) Varför svartrockarna ska ta hand om mitt lik, när jag hatat deras hycklerier i hela mitt liv, övergår mitt förstånd, men jag antar att det är sådant som kallas för frihet och demokrati och marknadsfundamentalism.

Nu gäller det alltså att ta reda på vilka som är begravningsombud. Koll på Lunds kommuns hemsida ger föga förvånande inget resultat, man hänvisar till Svenska kyrkans sida, vilken suger kraftigt på det området. Dessvärre hade Lunds pastorats växel stängt när jag läste artikeln, utgrävningen fortsätter i mån av tid nästa vecka.

Vad begravningsombud är och deras tänkta funktion förklaras i artikeln som ni hittar här.

Ni som är ateister bör snarast kontakta ert begravningsombud för att undersöka hur ni företräds inför den sista vilan.

 

Framtiden?

Kanske. Det finns redan fullskalerobotar som fungerar och gör små hus. Den här är ett försök av några ynglingar i labbet på jobbet.

 

Provkörning av fossilbil

En ung man på jobbet tipsade mig om Tesla-klubbens satir rörande fossilbilar. Mycket roligt, men det finns också en tragisk verklighet bakom, eftersom motsvarande görs på fullaste allvar när fossila motorjournalister provar elbilar. Ett utdrag ur fossilprovningen:

Vi anslöt munstycket till bilen, men inget hände. Säljaren förklarade då att vi måste betala för att kunna tanka! Ungefär som de där extremt dyra snabbladdarna som vissa elbolag har satt upp. Efter att vi drog kreditkortet i läsaren påbörjades så tankningen. Det gick extremt fort! På endast någon minut fylldes bensintanken till max! Men det fanns två räknare på pumpen: en som visade antal liter vi har tankat och en som visade hur mycket det kostade oss. Och kostnadsräknaren snurrade så snabbt att vi knappt kunde hänga med i takten! Visst fyllde vi tanken full på två minuter, men det kostade oss också ofattbara 300 kronor! En full laddning skulle alltså kostat oss det dubbla – hela 600 kronor! Vi förbannade oss att vi tydligen valde ett av de dyraste ockerställena i Sverige, och började fråga säljaren vilka alternativ det finns? Hur mycket kostar det att tanka hemma och vilka gratisställen finns det?

Hihi! Jag har alltid undrat hur det kan komma sig att det på Tekniska museer finns elbilar av farmor-Anka-snitt från typ 1905 som gick som taxibilar i New York med en räckvidd av 5 mil, men att teknikutvecklingen därefter avstannade. Alltid har man fått höra att det var batterivikten och räckvidden, men det borde man kanske kunnat förbättra lite utan att det skulle gå 100 år först?

Tesla-klubbens provkörningsanteckningar finns här.

Fler klavertramp från kulturparnassen

Den här gången är det den finliberalt ack så ömsinta Agneta Pleijel som här i DN ondgör sig över att Hue är bortglömt. Men inte på det sätt som min vänsterreptilhjärna uppfattar rubriken, utan eftersom just i Hue var NVA brutalt i sitt bekämpande av både det faktiska och påstådda medlöperiet. Pleijel har läst en bok av en Nha Ca som lyckades undkomma och flydde till (överraskning!) USA. Trots den uppenbara anekdotiska evidensen från Nha Ca drar Pleijel stora växlar på kommunismens tydligen inneboende ondska. Jag citerar:

Äldste sonen, tjugo år, lyckades 1988 ta sig till Sverige och kontakta den svenska Pennklubben. Dess dåvarande ordförande, Thomas von Vegesack, som också var vice president i Writer’s in Prison Committee, lyckades få hit hela familjen, med bistånd av Olof Palme och Ingvar Carlsson. Nha Ca skrev flera böcker här innan familjen emigrerade till Kalifornien (två barn stannade i Sverige). Jag efterträdde von Vegesack som Pennklubbens ordförande och lärde känna familjen och Nha Ca, vars bok om Hue det dröjde drygt 40 år innan jag kunnat läsa.

Förutom det plågsamma DN-knepet att här ge en sorts motbild till den gängse om USA-imperialismens uselhet lagom till 40-års-jubiléet, verkar det blivit fel i den undersökande verksamheten. Alternativt har både tryckfelsnisse och en praktikant som agerar spökskrivare varit framme.

Om man varit ordförande i en klubb bör man kunna stava till dess namn. Alltså PEN-klubben eller ännu bättre Svenska PEN. Men vad värre är, det tycks som att Olof Palme går igen, eftersom han enligt Pleijel medverkade till att “få hit hela familjen” 1988.

Man ska inte gnälla på folk för att de blir gamla och börjar bli sliriga, men kanske borde någon som inte är praktikant på DN ha kollat det här lite och rett ut det. Å andra sidan hade Jan Myrdal aldrig gjort sådana klavertramp, och han är avsevärt äldre.

 

Historia för högstadiet?

Nedanstående muntration (?) nådde mig i dag via min e-post:

Hmm. Jag visste inte att liberala ledarskribenter vikarierade som lärare? Eller är det någon med 0.1 på högskoleprovet som äntligen fått en tjänst?

 

Vägra kristen kontakt!

Det nya högerspöket i svensk rikspolitik är Ebba Busch Thor, partiledare för det kristet fundamentalistiska partiet i riksdagen. Efter att ha blivit vald kom genast bockfoten (sic!) fram och hon började dilla om samvetsklausul rörande abort, alltså i praktiken en abortinskränkning. Detta ledde till en rakryggad motreaktion från en läkare och ortopedchef vid namn Dan Johannesson, som jag i högsta grad härmed ber att få instämma med, åtminstone i den här frågan. Läkaren tog sig för att raljera om att man kanske ska vägra behandla kristna och en del av hans uttalanden finns återgivna i artikeln i DN som behandlar affären. Saxat från artikeln:

”Jag vägrar från och med nu att vårda kristna” som reaktion mot Busch Thors uttalande i Aftonbladet. Skälet till hans vägran – som enligt honom var ett ironiskt uttryck avsett för att skapa debatt – är hans ”personliga okränkbara övertygelse att [kristna] har en inre demon som kan skada och kränka mig”.

[…]

”Som naturvetare och antiteist ser jag det som djupt stötande att ha politiker med djup tro. Gudar (oavsett sort) finns inte och kommer aldrig att finnas. När man i sin livsgärning och önskan om att styra andra människor lägger till trams som övertygelse om det övernaturliga bör man hålla sig ifrån politik”, skrev han på Facebook för knappt två månader sedan.

Tydligen har den s.k. turbulensen gjort att han slutar som chef, vilket jag beklagar.

Men jag har fått den lysande idén att även på mitt jobb undersöka om folk jag kommer i kontakt med är kristna och således har en inre demon som kan skada och kränka mig. Högst sannolikt är detta fallet och jag måste i så fall av ren självbevarelsedrift och i enlighet med arbetsmiljölagen avhålla mig från kontakt med dessa personer, eftersom jag riskerar att få skador i huvudet av irreparabel karaktär från den kristna demonens blotta tankekraft. Trams? Javisst!

Om Busch Thor och uttalandet kan man läsa här i Aftonbladet.

 

 

Pajaspolisen biter i gräset tillsammans med förvirrad åklagare

Förvisso har vi politiska domstolar eftersom det sitter intorkade politiker som nämndemän i tingsrätterna. Men ibland blir det rätt på första försöket. Efter att jag deltog i demonstrationen i Limhamn i protest mot ett nazistiskt torgmöte förra året kunde jag till omgivningen sprida min ögonvittnesskildring om polisens enorma brutalitet mot obeväpnade anti-nazistiska demonstranter. Höjdpunkten i brutalitet var när någon med extremt dåligt omdöme (alltså även för att vara polis!) gav order om att med ridande polis försöka mörda demonstranter genom att rida in i en folksamling. För att hålla ryggen fri gavs någon sorts meningslös skingringsorder som varning, problemet var bara att det inte fanns en chans i helvete att hela folkmassan skulle uppfatta denna “order”. Alltså red man ner demonstranter och det var ren jävla tur att det inte dog ett par stycken och att Malmöpolisen hade kunnat sälla sig till samma fina gäng som militären i Ådalen 1931.

Naturligtvis var det ingen av de fiiiina och sååå ordentliga “riktiga” människorna som trodde mig. De fiiiina och ordentliga skapar sig nämligen en världsbild efter vad som sägs i borgerlig mediecirkus, vilken gärna citerar polisens desinformationsansvariga som om det vore ren faktabeskrivning. Således köper allmänheten rätt av skitsnacket om våldsamt upplopp.

Men si! I tingsrätten fick åklagaren och således även polis-oxarna backning. I dagarna föll dom mot tre av demonstranterna, innebärande frikännande. Vad som är mest intressant är att tingsrätten underkänner att det förelåg våldsamt upplopp i den utsträckning som polisen och åklagare påstår, och eftersom det inte var våldsamt upplopp kan naturligtvis ingen heller ha gjort sig skyldig till vare sig deltagande eller anstiftan till ett sådant. Polisens kraftigt snedvridna verklighetsbild har således korrigerats. Artiklar om detta finns i ETC här och av Oisín Cantwell i Aftonbladet här. Mycket rolig läsning i båda fallen! ETC avslutar med:

Ytterligare sju personer väntar åtal för våldsamt upplopp efter demonstrationen.

HAHA! Hur fan ska det gå till när det nu konstateras att det inte var något våldsamt upplopp!

Undrar om detta går hem i de finliberala megafonerna DN och SvD??? Ånej! DN har ett litet jävla TT-meddelande och SvD en skitliten notis, där båda liberaldrakarna som vanligt inte vill ta i riktiga protester med tång, utan istället är noga med att påpeka att domen troligen ska överklagas, underförstått ordningen återställas genom ett bejakande av åklagarens världsbild i hovrätten. Om den här åklagaren är klok överklagar han inte, se Cantwells beskrivning av tingsrättens totalsågning.

Det enda upprörande med den här affären är nu att poliserna som försökte döda demonstranter inte ställs till svars. Åklageriet tycks anse att detta var OK och har lagt ner de förundersökningarna (sic!). Om detta kan man läsa kort hos SVT här. Kanske dags att öppna upp detta igen, kära Riksenhet för polismål?