Film för dem över 40

Rubriken syftar på den typ av film som gjordes förr i tiden. Jag brukar numera kalla dem för vuxenfilm, vilket för en tid sedan gav upphov till följande mini-drama på Hemmakväll. Jag stegar in och har för avsikt att köpa lite godis, just den typ av godis som jag gillar, men inte ungarna. Upptäcker att butiken  numera är en godisbutik, med lite film i skymundan på de bakre hyllorna. Plockar lite romerska bågar i en påse, men på väg mot kassan tänker jag att jag bör kolla filmhyllorna. En snabb koll ger resultatet att hyllorna inte innehåller något för mig. Stegar mot kassan med min lilla påse godis.  Kassan sköts som sig bör av två unga damer, kvittrande, målade, blonda, i 20-års-åldern-ish. (ni vet hur dom ser ut…).

Jag är helt ensam i butiken med de unga damerna, vilka således kan avbryta sitt kvittersamtal och ta hand om kunden. Påsen på vågen, sedvanligt kundkvitter:

Ung Dam:  Tvåhundratolv gram, det blir sextonochfemtio!

Jag: Det var dyrt, hur ska jag motivera en sån oerhörd utgift för något så onödigt?

Ung Dam: Det klarar du säkert!

Jag: Jag tror du har rätt, jag får dra ner på sms resten av veckan.

Ung Dam: Något annat?

Jag: Nej, jag hade tänkt hyra en film, men det visar sig tyvärr att det inte längre produceras vuxenfilmer, så jag låter bli!

Den unga damens kroppshållning och attityd förändras härvid uppenbart, hon blir hastig i rörelserna och får ett surmulet uttryck, knappar in, får betalt via kort, vänder sig demonstrativt mot kollegan. Jag tar min påse och går ut och tänker att hon blev sur för att jag tramsade för mycket.

Det är inte förrän jag är halvvägs hemma som det slår mig, där jag går mumsande på mina romerska bågar. Helvete! Förr i tiden var begreppet vuxenfilm en omskrivning för porrfilm!!! Gissningsvis har detta på något sätt kommit till Ung Dams kännedom och således tror hon att jag är en gammal snuskhummer! Hon har förvisso rätt, men det var inte min avsikt att visa detta. Min enda avsikt var att påtala att det numera inte görs filmer för folk som i sin ungdom gillade Fassbinder, Antonioni och Kubrick.

Nåväl, jag har nu sett en sådan film, vilken jag med viss tvekan rekommenderar till min magra och tunna läsekrets. Filmen heter The Homesman och är vid påseendet av omslaget en traditionell USA-rulle, en western med Tommy Lee Jones. Detta är fel, det är en kulturfilm med relativt låg kill-ratio per minut, vilket gör att varning utfärdas för åtminstone en person  i bekantskapskretsen.

****  SPOILER NEDAN ****

Filmen hade fått mycket högt betyg om  den inte dras med en del saker som är orealistiska. Framförallt är det en scen ganska tidigt som gör att jag tappar tråden. Hillary Swank spelar kvinna i nybyggarland kring 1850. Hon är ogift och driver ensam en gård som tydligen är både välskött och lönande. Stället är propert. Hon är inte förmögen, men har det bra ekonomiskt. Efter att ha kammat sitt långa hår så att det ser ut som i en reklamfilm, lagar hon god mat åt en gäst som kommer på besök i kvällningen. Det är en granne, även han ensamstående, med en liknande jordbruksfastighet. Killen ser ut som en tönt från landet och beter sig så också. Efter ett tag friar Swank till tönten, och berättar om sina fördelar som ett gott parti, alltså gården och ekonomin. Killen tackar omedelbart nej, med motiveringen att Swank är ”plain” och att han tänker åka och skaffa en fru österut!!!

För den som ser Swank i den här scenen är det uppenbart att killen är mentalsjuk, helt klart värre däran än vissa andra mentalsjuka som senare uppenbarar sig i filmen. Trovärdigheten dör en hel del, om man säger…

Men se den. Ändå.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur och nöjen

Pågående förfalskning

Jag läser då och då Aftonbladets kultursidor, men numera nästan aldrig de liberala dyngspridarna. Men ett antal veckor har ”finliberalerna” börjat rota i sina grumliga garderober för att jämställa Hitler och Stalin. Det hela har häpnadsväckande nog inte hamnat i den gamla vanliga tendensiösa likräkningen, utan i förvirring rörande Andra världskrigets allianser, kontrafaktiska eller verkliga. I stormens öga har i vanlig ordning Åsa Linderborg befunnit sig, eftersom hon har fräckheten att ifrågasätta det liberala snömoset.

Jag tror att hon sammanfattar det liberala totalhaveriet rörande historieskrivning ganska väl i sin senaste artikel, som ni finner här.

Ett litet smakprov:

Erik Helmerssons bidrag till debatten är att göra sig så dum som möjligt när han låtsas som om USA:s och Storbritanniens krigsinsats mot Tyskland hade samma tyngd och dignitet som Sovjetunionens.

Öhhh??? Det gamla uttrycket ”vara dum på riktigt” kanske kan komma till användning här. Det är min förhoppning att det inte passar in på herr Helmersson, utan att han helt enkelt säljer sin själ till den liberala propagandamaskinen, fullt medvetet och med avsikten att försörja sig på dimridåer.

Det hemska är att denna förvridning av vad som en gång hände de avgörande åren 1941-45 äger rum medan jag själv ännu lever, vilket är plågsamt. Jag får ont i huvudet och blir deprimerad. På riktigt.

Jag har en kamrat som brukar kämpa med dessa väderkvarnsidiotier. Han brukar försåtligt ställa frågan varför det finns ett kommunistparti i Israel, men inget nazistparti, alternativt hur det kunde komma sig att Churchill och Roosevelt valde allians med Stalin och inte med Hitler. Dessa hans frågor har tills nu ansetts retoriska.

Linderborg har en länk i sin artikel rörande ett uttalande av en viss Efraim Zuroff. Länken går till The Jerusalem Post. Läs den.

2 kommentarer

Filed under Historia, Krig och krigsmakt

Återblick

 Vill någon vänlig kvarlevande se till att detta spelas på min begravning. Tillsammans med Internationalen, Sovjets nationalsång och DDR:s dito. De båda förra med Röda arméns manskör. Präster och alla former av kristna symboler hålls gärna med våld borta från ceremonin, i den mån käppar och rollatorer klarar denna uppgift.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur och nöjen

Omröstningar är kul?!

Lämna en kommentar

Filed under Kultur och nöjen, Massmedier, Politik

Finkultur under påsken

Eftersom Danmark är det mest kulturella av alla länder, dock inte mångkulturellt, besöktes Ordrupgaard tillsammans med familjen. Som betongintresserad ville jag gärna återse den i svart betong utförda tillbyggnaden en gång till. Som bonus vid fikat kunde man i trädgården se följande alster, hopsvetsade smågrejor av rostfritt stål.IMG_0558 Bollen är ca 2meter hög.

 

Nåväl, det finns lyckligtvis självironi hos konstnärer, i alla fall hos dem som inte heter Vilks. Om ni klickar här kommer ni att se en bild på skylten som berättar om just det här konstprojektet.

Jag var dessutom i det lilla landet utan att tvingas arbeta. Men jag har å andra sidan vitt skinn och hade pengar att spendera när jag kom…

Lämna en kommentar

Filed under Kultur och nöjen

Frasse på dass!

Den gamle krogveteranen, i alla bemärkelser, Frasse har en blogg där det dessvärre inte går att kommentera specifika inlägg. Det är emellertid hedrande att Frasse betalar för webhotell och kämpar med wordpress på detta vis, och inte som undertecknad använder gratisversionen med reklam.

Men nu har jag kommit på hur jag ska göra! Genialt? Jag citerar Frasse på min blogg, varefter jag kan kommentera. Således hade Frasse nyligen nedanstående synpunkter, daterat den 4 april i nådens år 2015:

Hela vägen

På s.k. lyxrestauranger kan man ibland få ynnesten att ta sig igenom fem, sex eller ännu fler fantastiska matkreationer och avnjuta de bästa av drycker därtill, bara för att sedan få allt raserat på krogens toalett. Att efter middagens obligatoriska toabesök få behöva köra fingrarna rätt genom dåligt ICA-Basic papper in i colon via rectum är något som toppkrogarna borde bespara gästerna. Hemma oss redaktören har det genom alla tider förståtts vikten av att få fullända tillställningarna och här bjuds alltid lent, mjukt kvalitetspapper från svensk massaindustri och inget annat.

Lunds Stolta Tidning

Det här är något jag själv undrat över, alltså inte rörande lyxkrogar, utan vanliga restauranger och även köpcentrum. (har inte råd gå på lyxkrogar)

Massor av affärsdrivande etablissemang har tanken att på något sätt locka till sig kunder. Vad man ofta inte tänkt på är att när man väl lurat in en kund eller gäst, kan det vara en god idé att inte skrämma bort vederbörande. Detta är så basalt att det till och med finns i barnspelet Zoo Tycoon. Spelet går ut på att bygga framgångsrika djurparker. Man börjar med en liten park, skaffar intäkter, flera djur, flera kiosker och bänkar att sitta och äta på. Lite då och då kommer pratbubblor med kundernas missnöje och inget är så förödande för besöksfrekvensen och intäkterna som att det saknas toaletter! I ett spel!

Ännu värre än att råka ut för det usla toalettpappret är att inte komma åt något toalettpapper överhuvud, att hela dasset är nerstänkt till oigenkännlighet eller att tvingas köa efter ett halvdussin andra köpvilliga till en ynka toalett. Ett litet antal större, förvisso i övrigt vidrigt kommersiella, köpcentrum har fattat detta. Exempel är Burlöv Center (sic!) och Nova Lund, vilka stoltserar med utomordentliga toalettfaciliteter, vilka också städas med hög frekvens. Andra som insett problemet är Liseberg och Tivoli.

Vad säger Frasse själv efter ett helt liv i krogbranschen? Är det för dyrt med riktigt dass? Kommer alla knarkarna dit? (Jag talar nu inte om sena nätter, då finns inget att göra eftersom alla toaletter är upptagna av unga damer som låser in sig tillsammans, även på herrtoaletterna, för att tala om sina senaste kärleksbekymmer ostörda. Det finns inte en chans att med ekonomin i behåll möta den efterfrågespiken.)

Lämna en kommentar

Filed under Diverse, Kultur och nöjen

Ett roligt e-brev

För en bra tag sedan fick jag e-post från en gammal kamrat. Det var mycket kortfattat:

Kamrat Nilsson!

Det var bättre stake i marxisterna förr i tiden.

/Kamrat X

För att illustrera detta uppenbara (?) faktum bifogades en pdf-fil från ett arkiv, hörande till det kända rättsfallet/rättsfallen i efterföljd av ockupationen av Råbygatan 2 i slutet av 1960-talet, alltså för oerhört länge sedan, på den tiden folk kunde både cykla, ta körkort, läsa och skriva, samt utföra enklare huvudräkning.

En som var uppenbart skrivkunnig var en av de 119 tilltalade, han har författat skrivelsen som jag länkar till nedan. Såvitt jag vet lever han fortfarande, bosatt i Stockholm, men jag kan inte hitta telefonnummer och orkar inte (!) skriva snigelpost och be om tillstånd att publicera hans namn. Således har jag strukit över det.

Till rådhusrätten

Hoppas det funkar, det är en ganska stor pdf som kan ta tid att få se.

Det här hade  jag tid till eftersom jag för en gångs skull var ledig när arkivet var öppet. Om jag någon gång under det följande året åtnjuter samma möjlighet återkommer jag med fler muntrationer från detta fall, inte minst kan det vara roligt för schackspelare jag känner.

2 kommentarer

Filed under Juridik, Kultur och nöjen, Politik

Den insiktsfulle och rolige Flygt

Jag är trög, jag vet. Motvalls också. Detta leder till att när folk jag anser är dumma i huvudet läser en massa saker och berättar det för mig, tenderar jag att undvika de titlar som är i ropet för tillfället. Således, när Dan Browns ”Da Vinci-koden” lästes av både kreti och pleti, samt att detta förkunnades entusiastiskt med tillägget ”Du har väl läst den också?”, svarade jag att jag kanske tänker läsa den men inte nu. Jag läste den ett år efter hysterin, som dock knappt hunnit lägga sig. Det är något av det sämsta skit jag någonsin läst ut, och enda anledningen till att jag fortsatte läsa var att det var stor text och korta kapitel, samt att jag tänkte att en miljard flugor kan inte ha fel, skit måste vara gott! Det var det inte, visade det sig, och Dan Brown måste vara den sämste ”författaren” i världshistorien i förhållande till såld upplaga? (En märklighet som rimligen härrör från engelskans imperialistiska erövring av vardagsspråket är att boktiteln ovan på svenska vanligen skrivs med bindestreck, men att omslaget saknar sådant, alltså hemskheten Da Vinci koden …)

Nåväl, till saken (tror jag). Som läsaren kan se i sidopanelen återfinns Flygts troligen mest kända verk som senast lästa, alltså Underdog och Outsider. Att jag till slut närmade mig dem trots att författaren fått Augustpriset är en arbetskamrats förtjänst, hon visade mig ett avsnitt av Outsider hon trodde jag skulle gilla i den pocketversion hon  köpt och som hon generöst erbjöd sig att låna ut. Emellertid var jag då givetvis tvungen läsa förstudien från nittiotalet först, och efter att ha läst båda verken är jag beredd att ge ett högt betyg för insikterna i Malmös och Lunds olikheter, barns syn på lärande och lärare, klasskillnadsmarkörer och politisk klarsyn. Eller mera precist, jag gillade båda. De eventuella reservationerna kan jag hålla för mig själv, nöjer mig med ett par kanske lite för långa citat som fått mig att skrocka nöjt, båda från Outsider.

Huvudpersonen Johan Kraft samtalar med sin lite vinddrivna kusin Kristina rörande hennes planer att utbilda sig. Han påpekar att det inte är drop-in på universiteten och hon hävdar att hon har betyg att söka till juristlinjen:

Har du?

Ja, eller till ekonomlinjen i varje fall.

Här skulle vi kunna göra ett avbrott för att upplysa Kristina och den godtrogna allmänheten om att ekonomlinjen kan vem som helst klara av som är rimligt läskunnig, har ett huvud att bära mössa på och förmågan att hålla sig vaken två timmar i sträck, det sista på grund av att den bedövande tråkigheten förmodligen är den största utmaningen.

Pocketupplagan, s 249.

Mitt garvande här hade troligen skrämt livet av katten, om vi hade haft någon. Hamstern är redan död, dock av ålderdom, inte skrattsalvor.

Lite senare beskrivs valet när Bengt Westerberg som god liberal vandrade ut från en studio och en soffa för att inte beblandas med rasister. I samband härmed gör Flygt och hans alter ego (?) Kraft en del reflektioner om hur illa det kan gå när tid förflyter och minnet fördunklas:

… ett litet russin till justitieminister som inte upprörs över att tusentals demonstranter vandrar Stockholmsgatorna fram under fladdrande nazifanor men däremot över att de av polisen hindras från att nå ända fram till Karl XII-statyn i Kungsan och en invandrarminister som anklagar kosovoalbaner för att vara stöldbenägna, brunskjortorna gör sin entré, och tillsammans med ett dussin likasinnade samvetslösa pirater rekryterade ur högerpolitikens elitstyrkor tar det inte lång stund att ränna landet i botten med gasen fastlåst, men allra mest överraskande är att vi ett drygt decennium senare aningslöst röstar fram samma bindgalna träbockar igen, denna gång anförda av en man som inte tycks behöva mer intellektuell stimulans än en genomsnittlig tolvåring i hjälpklass, lika mycket personlighet som en platteve och vars kulturella referens är en sextiårig sångare med solglasögon som peakade sina konstnärliga bedrifter med att få ”fula gubbar” att rimma med ”snubbar”, en slug taktiker , med andra ord, som alltid har ställt ett annat ord bakom det han säger, ledare för den hjärtlösa skock ärthjärnor som vi släpper fram inte bara en utan två gånger som om vi inte kunde få nog av självbestraffning för våra synder, ner ordentligt med ansiktet i fekalierna, trots att vi fått svart på vitt vad förnedringen betyder …

Pocketupplagan, s 360.

Mycket jag inte visste om ”mannen utan egenskaper”, som dock lyckades få bort en del av högerns fixering vid militarism och vars ”arv” åtminstone ett litet tag till håller detta nyliberala skitparti borta från de värsta excesserna i xenofobi. I övrigt har han gjort överanvändandet av ordet ”säkerställa” till en landsplåga, dessvärre har detta anammats av en oroväckande stor del av dumsossarna och journalistflocken i hufvudstaden.

Flygt skriver förresten ofta som ovan, meningar i talspråksdräkt som sträcker sig över flera sidor med endast kommatering. Man känner riktigt hur karln är i gasen med vin och ost i en korridor på Smålands och håller upprörda monologer. Den här gången stör det mig konstigt nog inte, kanske för att jag känner ingen mig?

Läs! (ja, jag vet, alla andra har redan gjort det…)

8 kommentarer

Filed under Kultur och nöjen, Politik

Pansarbåten Prins Carl Philip

Ryssen kommer! Det flygs på internationellt vatten med KRIGSflygplan, vilka den lömske ryssen har gjort för att användas i KRIG! Massor av budgetubåtar åker omkring i Svenska Farvatten nära Hufvudstaden Stockholm!

Svenske män och kvinnor! Det är dags att sätta stopp för moskoviten! Därför propagerar den välkände bloggaren barnilsson, alltså undertecknad, för en insamling till en blänkande ny och fin svenska folkets pansarbåt. Den ska döpas till Prins Carl Philip och vara i prima stål från Eskilstuna Jernmanufaktur. Storleken på kommandobryggan, på vilken det ska gå att glänsa i paraduniform, är endast avhängig av Svenska Folkets beredvillighet att till Rikets säkerhet avstå några surt förvärvade sekiner. Men vem vill väl inte känna sig trygg i såväl slott som koja?

Skänk en slant!

Skicka i kontanter, i slutet kuvert, till:

Kungliga Husgerådskammaren

Kungliga Slottet

107 70 Stockholm

Märk kuvertet ”Pansarbåten Prins Carl Philip”.

1 kommentar

Filed under Krig och krigsmakt, Kultur och nöjen

Sossarnas sista suck?

Jag gillar inte miljöpartiet. Det är ett småborgerligt skitparti. Men de gillar inte krig och militärer och ondska och sånt. De gillar knyppling, att odla gräslök på balkongen och att ta långa promenader i fotriktiga skor. Således är det i princip omöjligt för miljöpartiet att sitta i en regering som går i de 31 direktörernas ledband. Regeringskris hotar. Om vi för ett ögonblick låtsas att partierna är individer på en teaterscen, skulle det kunna låta så här:

MP: Vi måste spräcka regeringen om ni kör Saudi-avtalet!

Sossarna: Omöjligt! Stefan har lovat Wallenberg. I utbyte får vi höja skatten för inkomster över 1 miljon i månaden med en sjuttondels procent. Det är en bra deal, Stefan har nattmanglat med både sig själv och bankdirektörerna.  Vi kan inte bryta den dealen.

MP: Då går vi till Batra och säger att om hon stänger ett redan utrangerat kärnkraftverk så får hon Saudi och regeringsmakten!

Sossarna: Skriiiiik! Vråål! Ojust förhandlingstaktik, men vi ger oss. Men vi vill ha något i utbyte, något som ni inte gillar.

MP: Öööh, vaddå?

Sossarna: Vi vill ha ett svart hål att ösa ner massor av miljarder i till ingen nytta. Vi upprepar, pengarna ska i princip eldas upp i samma anda som när Schyman eldade i Almedalen. Bara för att vi tycker det är roligt och för att reta er och visa för de korkade marginalväljarna att det faktiskt är vi som bestämmer.

MP: Öh, jaha, OK då, bara vi får bort Saudi-avtalet. Vad är det för svart hål?

Sossarna: Krigsmakten såklart!

(här dyker Peter Hultqvist upp från kulisserna iförd folkdräkt, med en dumstrut på huvudet och blåser i en papperstuta, viftar med en vimpel som det står Sälens Catering på)

Ridå.

En äppelkindad svennegosse i 7-årsåldern går framför ridån på podiet med en skylt med orden: RYSSEN KOMMER. Publiken hummar instämmande, ryssen har gubevars vapen som går att använda i KRIG och alla går hem och tömmer sina spargrisar för att samla in till hela svenska folkets pansarbåt.

Själv behöver jag nog snart tvångströja, psykofarmaka eller nåt sånt för att passa in i denna ding-ding-ding-ding-värld.

1 kommentar

Filed under Krig och krigsmakt, Politik