All work and no play makes Jack a dull boy…

Min arbetskamrat gav träffande bilden titeln Arbetsbänk(t). Det hör till saken att det ser illa ut, men jag var helt slut i ryggen och behövde ett tillräckligt stort utrymme för att räta på den.

Framtiden?

Kanske. Det finns redan fullskalerobotar som fungerar och gör små hus. Den här är ett försök av några ynglingar i labbet på jobbet.

 

En dag i Ivan Denisovitjs liv

Måndag. Tvångsarbete. Endast ett hårdkokt ägg till frukost. Småregnar.

Tror jag ska gå och prata med lägervakten som står och röker papyrosser vid taggtrådsgrinden…

Fiender

På min arbetsplats, där jag tillbringar min måttligt vakna del av dygnet, finns det minst två Stora Fiender. Den ena är Akademiska Hus, borgerlighetens hydra som skapades för att förminska akademiker under den mest kompetenta regering Sverige någonsin haft. (För den oinvigde och unge kan jag påpeka att här avses regeringen Bildt som satt oförtjänt länge, nämligen 91-94. Mest kompetent ska här läsas ironiskt, och med 91-94 avses årtal på nittonhundratalet). Den andra stora fienden är Overheaden (läs overheadkostnaden), som beräknas enligt regler som får mig att häpna, men jag vill för min mentala hälsas skull inte veta alltför mycket om detta räknenissebyråkratiska moras. Nedanstående remsa är i dubbel bemärkelse illustrativ:

 

Mycket roligt! I alla fall för den som arbetar inom den kreativa universitetssektorn, av kapitalets räknenissar även kallad “lekstugan”.

Fas 3

Slölyssnade just på nollorna i public service, bildmediet. Var visst någon typ av borgerligt färgade nyheter om Fas 3, bland annat att det har bytt namn i Orwellsk anda, heter numera Sysselsättningsfasen. Verkligheten överträffar dikten.

Nej, jag är inte riktigt där än. Men jag vet inte, det vore kanske intressant att före Fas 3 få möjligheten att träffa en s.k. jobb-coach i låt säga 28-årsåldern. (Mina nuvarande arbetskamrater ser detta som ett väldigt lustigt scenario,  av oklar anledning…).

Den enda tanken jag har just nu är hur det kan ha gått så långt att det är allmänt erkänt att man tvingar folk att arbeta. Jag menar, borgerligheten och de fina fisliberalerna var väl alltid synnerligen  kritiska till de arbetsläger och den arbetsplikt som fanns i planekonomier, enkannerligen östblocket. I dag sitter vi i Sverige i allt väsentligt med arbetsläger, d.v.s. Fas 3. Skillnaden är bara den att i Sovjetunionen med flera stater tvingade man folk som var arbetsföra att arbeta. Här tvingar vi folk som  inte är arbetsföra.

Liberal humanism i all sin glans. Vi måste undvika Utanförskapet. Det måste vi.

Gnäll!

Eller kanske “I don’t like Mondays” trots att det idag är tisdag? I vilket fall är det ovanligt tungt nu för min ålder. Subjektivt naturligtvis och den hurtfriske springer förbi med ett snärtigt “Det finns de som har det värre!”. Snaaark….

För att få ordning på hjärnan och fatta vad man egentligen håller på med i Fredrik den Ondes kapitalistiska tvångsarbetsläger brukar jag i dessa stunder “återvinna” en god Fredriks (Virtanen) krönika. Den här är från den mörka borgerlighetens mörka februari för nu snart ett år sedan. Ett litet axplock:

… En ny jävla morgon där medelklassens moderna ekorrhjul knarrar i gång igen och jag stiger upp och är lönsam.

Detta mitt liv kallas med ett ­modernt och gräsligt ord för ­arbetslinjen.

Jag hatar arbetslinjen. Jag vill vara ledig med full lön, vilket är enkelt eftersom vi som inte vill jobba bara är en liten minoritet. Resten av befolkningen springer omkring som hurtiga fåntrattar i sysselsättningens självbedrägeri. Alltså kostar det ytterst lite för staten att ge mig en rejäl medborgarlön.

Länk till Virtanens februarikrönika i AB.

Synd om fåglarna

I alla fall en sorts fågel. En kollega hittade denna muntration i den lokala borgartidningen.

En möjlig förklaring till sparvarnas predikament skulle kunna vara det s.k. hästskitsteoremet, eller “trickle-down”, vilket innebär att om man ger hästen (de rika) massor av mat, kommer sparvarna (de fattiga) att få fler korn att plocka ur spillningen. Teoremet fungar inte så bra på mänsklig aktivitet och bör kanske förkastas även för sparvar?

Kan man inte sätta sparvarna i Fas3, så att de får svältkost och således inte drabbas lika hårt av sin åkomma. Jag har hört att man kan lösa det mesta med Fas3, tror det kommer från svensk borgerlighets verktygslåda för lösning av universella samhällsproblem. Troligtvis även applicerbart på små fjäderklädda dinosaurier.

En dag i Ivan Denisovitjs liv

Eller rättare sagt flera dagar. Anledningen till att mina fåtaliga läsare inte fått njuta av välunderbyggda åsikter på ett bra tag, är att min arbetsplats håller på att omorganiseras och flyttas. Tydligen är det ett litet antal fångar som har kapacitet att flytta ett laboratorium, jag är en av dem. Således har det blivit långa kvällar och ibland 12-13 timmars arbetsdagar. Som lök på laxen (ej norsk lax) är gubben dessutom behäftad med ålderskrämpor, något jag aldrig i min vildaste fantasi trodde kunde drabba en riktig kommunist.

Visste ni för övrigt att jag är en av få akademiker som vet i vilken ände på hammaren man slår med? 🙂

Vad varje man bör känna till

Jag använde under dagen bandsågen på jobbet. Bytte från ett “vanligt” band avsett för trä till ett specialinköpt för stenmaterial. Testade, fick det efter visst besvär att fungera, sågade åt doktorand Falk, samt bytte tillbaka. Återstod bara ett problem: Hur fan får man tillbaka bladet i kartongen??? Efter en kvarts försök tillsammans med en Fredrik den Gode, som alltså är kyl-Fredrik från Eslöv, gav vi båda upp. Men lösningen fanns nära, som sig bör i vårt moderna samhälle…