OM MIG

Jag heter Bengt Nilsson och är född 1956.

Bloggens rubrik är helt enkelt initialerna till mina förnamn följda av nilsson, anledningen är att mitt ganska vanliga 5o-talsnamn redan var upptaget. Jag är medveten om att rubriken går att  ändra, men insåg raskt dubbeltydigheten, vilken passar ganska väl med mitt  liv i ungdomen.

Jag kommer från Kävlinge, en mindre ort i Skåne strax norr om Lund. Sedan 20-års-åldern är jag bosatt i Lund och har således inte gjort en särskilt stor geografisk omflyttning. Den mentala flytten är desto mer omfattande, eftersom  det är svårt att tänka sig större motpoler i detta avseende.

Skoltiden i Kävlinge började i Harrie kommun och skolan i St. Harrie. När jag började sjuan och det socialdemokratiska välfärdsbyggets nya högstadium gjorde entré även i Kävlinge, blev det den nybyggda Korsbackaskolan. (Harrie inkorporerades i Kävlinge med sextiotalets kommunreform)

Gymnasiet tillbringades i Lund, Katedralskolans naturvetenskapliga linje.

Därefter använde jag universitetet som kunskapskälla, jag läste mängder av enstaka kurser utan någon ambition att göra karriär i den för mig motbjudande kapitalistiska “verkligheten”. När jag närmade mig de fyrtio skaffade jag mig en gymnasielärarutbildning,  men sökte  efter examen aldrig något arbete som lärare. Jag hade helt enkelt redan under det s.k.  praktiskt-pedagogiska året fått nog av den degenererade gymnasieskolan  och fick genom tur ett vanligt jobb.

Nedanstående är tester.

Testar länk

  • Testar ordnad lista
  • Testar rad två av ordnad lista
  • Testar om man kan skriva att Allianzregeringen är kass
  • Konstaterar att det gick alldeles utmärkt
  1. Tro aldrig på en borgare
  2. Tro aldrig på religioner
  3. Tro aldrig på att numrerade listor följs av läsaren

Testar citat:

När högern vill sänka skatterna för de rika och betala det med minskade utgifter för de fattiga, de sjuka och de arbetslösa låtsas man att det är jobbskapande. För om rika får mera pengar så blir de väldigt flitiga. Om de fattiga får pengar blir de lata.

Jan Guillou i Aftonbladet, 2012-05-06

Leave a comment