Category Archives: Politisk ekonomi

Kamrat Frasse och bankerna

Jag kan inte låta bli att citera Lunds stolta tidnings något irriterade totalsågning av bankerna, banksystemet och en viss Falkengren. Kruxet med kamrat Frasses subtiliteter ligger huvudsakligen i att det inte går att varken kommentera eller länka till ett specifikt inlägg. Men nedanstående har jag nytta av för en reflektion i tiden, således:

Ett tusen miljoner kronor.

Det presenterades siffror idag rörande bankernas ekonomi. Enligt prognosen för helåret 2014 kommer vinsten för våra kära storbanker (SEB, HB. Nordea och Swebank) landa på i runda slängar ett hundra miljarder SEK. Alltså ett hundra tusen miljoner SEK. (100.000.000.000). I budgetproppen som också, på annat håll, framlades idag framgår det att den i sammanhanget neutronlilla siffran två (2) miljarder av statens pengar skall satsas på den kanske inte helt oviktiga sjukvården. Ni vet den där svenska paradgrenen som skall föreställa ett av fundamenten i vår välfärd. Borgarna opponerade sig genast gruvligt åt detta slöseri! Min fråga på fullt allvar är: När skall vi beväpna oss för att helt sonika gå in, vända upp och ner på krösusarna och skaka ut deras, förlåt våra, pluringar ur deras gigantiska fickor?! Hur länge till skall vi behöva lyssna på Wallenberglakejen och mannen i kvinnoskepnad, Fru Falkengren på SEB och hans/hennes bortförklaringar om hård konkurrens, dålig lönsamhet etc?!.. [min kursiv] Sedan bankkrisen 1992, då de lyckades lura en god-och klentrogen regering om nödlån från den alldeles för rika arbetarklassen, har de genom ormlikt slingrande i tjugotvå (22) år flagrant skitigt i att betala tillbaka. Tyvärr är min förhoppning om policyändring i och med regeringsskiftet inte speciellt stor. Nä, vi, folket får nog göra det själva och jag tror tamefan vapen kommer att behövas.

Lunds stolta tidning

Frasse har här tagit fram en typ av sexistiskt kort som gör att neo-feminister och s.k. genusvetenskapare får kortslutning, men det finns en poäng i att framställa dessa maktens kvinnor som patriarker i ett kvinnoskal, eftersom kapitalismens hydra i allt väsentligt är patriarkal till sin struktur och bedriver rovdrift på människor och naturresurser. Ett antal förvirrade människor tror att det ska blir bättre om ledningen för detta system besätts av humanoider utan y-kromosom. Hur man kommer fram till detta ligger i dunkel, men det förefaller mig att kvinnor anses snällare, mjukare eller mer miljövänliga eller mindre sexistiska eller nåt annat sånt där fint medelklass-jidder. Falkengren är ett exempel på att detta märkliga genusdravel är helt fel, för säkerhets skull kanske jag ska påpeka att jag inte tror att Falkengren själv håller med om dessa blå dunster, hon har nog fullt upp med att vara bankkapitalist.

Döm om min förvåning när jag några dagar efter Frasses drapa får e-post på jobbet och en inbjudan till ett evenemang som heter “Årets VD 2014”, deras sida finns här. Ett utdrag:

Den 10 november är det dags igen att utse Årets VD, även denna gång på anrika Berns Salonger i Stockholm.

I år har vi lyckats engagera SEB:s koncernchef och vd Annika Falkengren som huvudtalare, just nu en av världens mäktigaste kvinnor enligt den amerikanska affärstidningen Fortune.

[…]

Dessutom har vi ett par intressanta undersökningar att presentera och en spännande panel som kommer att diskutera hur framtidens vd kommer att se ut och vilka krav vi tror kommer att ställas.

Självklart är kvällens höjdpunkt prisutdelningen av Årets VD och Årets Unga VD, men det blir också tid för mingel, bubbel, mat och musikalisk underhållning från stora scenen.

Ett utmärkt tillfälle att nätverka, med andra ord.

Hmm, verkar onekligen lockande att åka till Tokholm och lyssna på en kvinna som är världsberömd och mingla, bubbla, äta och lyssna på “musikalisk underhållning”, kanske blir det någon känd rockgitarrist? Nätverka verkar också roligt.

Vad säger du Frasse? Ska vi åka tillsammans. Vi kan få rabatt om vi lyckas få med en till, då kostar det endast 1665 SEK per person. Exklusive moms förstås.

Risken finns kanske att vi inte kommer in, eftersom du talar om vapen i samband med banker. Någon på SÄPO spelar säkert i så fall ut Stora Terroristkortet, i alla fall om de läst din blogg. (SÄPO har aldrig haft koll på nånting överhuvud, med det fattar inte arrangörerna av det här evenemanget…)

Leave a comment

Filed under Kultur och nöjen, Politik, Politisk ekonomi

Riksbankologi, del 2

Under gårdagen lyckades jag med konststycket att inte stänga av Ekonomiekot när det gick på 18:00. Det visar sig att förutom Riksbankologi man även ägnar sig åt vad som i konsekvensens namn bör kallas fedologi och utövarna fedologer. Man gissar alltså vad Federal Reserve i USA ämnar göra. För att ta hela spektaklet till ytterligare en absurd nivå har Riksbanksdirektionen en person som tydligen är speciellt utsedd att bevaka Fed. Kanske rimligt, tills man hör reportern dra en av de viktiga ingredienserna i bevakningen: huruvida det förekommer uttrycket “considerable time” på Feds presskonferens har tydligen enormt stor inverkan på den reala ekonomin…

Flagghissning i Kreml eller kaffesump och slagrutor alltså.

Inslaget från gårdagens EkoEko finns här. Spekulationerna om Fed kommer direkt efter påannonsen. (i min läsare hittar man om man följer länken inslaget ifråga längst upp, sändes som sagt 17 september 18:00, beklagar att den inte går att bädda in med wordpress, alternativt gör jag fel.)

 

 

 

 

Leave a comment

Filed under Massmedier, Politik, Politisk ekonomi

SVT och valet

De knixande och uppsminkade medelklasstöntarna på Gärdet tycks ha missuppfattat det här med allmänna val. De verkar leva i vanföreställningen att det till varje pris måste vara spännande på valnatten! “Heeeerreguuud, annars blir det inte spännande på vår valvaka, jjuhh!”.

Således, eftersom man tror att det hela handlar om någon sorts final i ett program liknande “Robinson” eller “Idol”, ser töntarna på Gärdet till att ge den svenska högern vind i seglen genom att köpa problemformuleringar från Wallenbergbetalda reklammän. Exemplen är många, jag kan nöja mig med den pantade svenska oron för “hur ska det gå att bilda regering efter valet”, samt fokuseringen på budgetbalans med den ständiga frågan “hur är detta finansierat?”. Rörande regeringsfrågan piskas upp en stämning att (S) per definition är oansvariga eftersom de inte spikar på väggen vilka de tänker regera med efter valet. Att vänta till efter valet med att undersöka regeringsmöjligheten är ett förfarande som är normalt i de flesta västliga borgerliga demokratier, men tydligen besvärligt i bananmonarkin Sverige.

Samtidigt tenderar Krigsmaktens slöseri, klimatfrågan, klassklyftorna och jämställdheten att hamna i relativ skymundan, jämfört med mellan valår. Helt plötsligt har damerna i dräkt kring Gärdet inte längre fokus på sin hjärtefråga, nämligen fjanteriet kring andelen kvinnor i börsnoterade bolags styrelser.

Hela denna perspektivförskjutning gynnar borgerligheten, liksom de tvivelaktiga ständiga “opinionsundersökningarna”, en typ av Idol-mätare från gräsrotsnivå, påstås det. Målet tycks vara att få vågskålen att tippa över eftersom 50 000 politiska idioter inte kan bestämma sig förrän i valbåset.

En statsvetare som i skymundan tillåts publicera kritik har liknande åsikter, med udden riktad mot journalistisk inkompetens. Hon heter Marie Demker och hennes inlägg finns här. Som vanligt skiter de politiska “experterna” på SVT och SR i denna, för den borgerliga demokratins trovärdighet, centrala fråga. Demker lär väl få obetydligt fler läsare än jag själv och sedan är allt som vanligt: borgerlig regering och ankor på Strandvägen. Ett citat från Denker:

Redaktionerna tycks inte vila tryggt i en professionell journalistisk identitet och uppdrag, vilket skapar utrymme för politisk evenemangsjournalistik.

Så sant. Marknadsgycklet i Almedalen har tagit klivet in i framförallt SVT.

Leave a comment

Filed under Massmedier, Politik, Politisk ekonomi, Uncategorized

Riksbankologi

Före murens fall fanns det ett stort antal personer i den s.k. västvärlden som försörjde sig på att vara “experter” på att tyda Sovjetunionens signaler. Det gällde hotbilder, ekonomi och inre maktkamper. Personerna ifråga hade oftast inte en susning om någonting och deras prediktionsförmåga var ytterst tvivelaktig, vilket inte minst visade sig när samtliga blev tagna på sängen av murens fall. Verksamheten gick under beteckningen kremlologi och utövarna kallades således kremlologer. Troligen levde dessa personer på den journalistiska (för Sveriges del stockholmska) etermediala infantiliteten att i brist på något att rapportera, i stället intervjua drömtydare, flanörer på Gärdet, slagrutemän, astrologer, strålkärringar och annat löst folk man bjuder in för att fråga ut på bästa sändningstid. Tittaren eller lyssnaren får sig alltså till livs fria fantasier om framtiden, där nyttan är exakt noll.

Dessvärre föll Sovjetunionen och därmed berövades dessa kaffesumpsspåmän och schamaner en del av sitt levebröd. En stor tomhet bredde ut sig kring Gärdet och de rynkade pannorna fick ägna sig åt andra spekulationer, men det fanns ingen sådan glasklar vinnare som kremlologin att tillgå.

Nu har vi äntligen rått bot på denna brist! Vi har Riksbanken! Denna bank är som bekant under buller och bång påstått frikopplad från politisk inflytande, vilket av någon anledning anses vara skadligt. Riksbanksdirektionen sammanträder periodiskt för att besluta om det viktigaste av allt, nämligen styrräntan. Direktionen leds som sig bör av en överstepräst, just nu heter han Stefan Ingves och han har naturligtvis likt Moses direktkontakt med de ekonomiska gudarna. För att påverka ekonomin i önskad (?) riktning sitter ett antal augurer (6 st.) och dividerar om huruvida räntan ska höjas med 0.25 procent, en halv procent eller rent av sänkas med motsvarande belopp.

Dagarna innan Riksbanksdirektionen har “tänkt” klart är det andra som tänker åt dem och vi får ett antal förtjusta ekonomijournalister som intervjuar att antal likaledes förtjusta “experter”, vilka anses vara experter på vad Riksbanken kommer att göra och varför. Det föreligger också ständiga spekulationer om de inre motsättningarna i direktionen och huruvida dessa kommer att påverka räntan och i förlängningen marknaden för förgyllda ankpressar. Hela denna slagruteverksamhet betalas naturligtvis helt i onödan, eftersom den inte kan påverka den av yttre krafter opåverkbara, fina och fristående Riksbanken. Således har vi äntligen fått kremlologins efterföljare, låt oss kalla det som i min rubrik: Riksbankologi. Således blir utövarna riksbankologer, ett naturligtvis föraktat och förtalat släkte, men liksom forna tiders astrologer lik förbannat alltför välbetalda.

För övrigt har jag inhämtat att ECB sänker sin styrränta till 0,05 procent! Det sägs stimulera ekonomin? Märkligt sätt att angripa det hela på, när flera länder samtidigt är utsatta för budgetdisciplin modell stålbad (austerity). Men samtidigt intressant, eftersom jag för mycket länge sedan hade en lärare på universitetet i politisk ekonomi. Han var redan på 80-talet gråhårig, bar klassisk sliten akademikerkavaj och var gammaldags keynesian. Hårt ansatt av de unga männen som skulle göra karriär och förespråkade keynesianismens värdelöshet och räntevapnets förträfflighet tittade han bara föraktfullt på dem och ställde frågan:  “Visst, visst, men vad gör ni när ni sänkt räntan till noll? Sänker till “negativ ränta”? Räntevapnet är ett trubbigt vapen, ofta otillräckligt.”

Gubbe, Keynes, ingen blank kostym, tjänade en fraktion av åttiotalets börsvalpsbonus. Inget att lyssna på, alltså. Men jag tror han hade haft mer att tillföra än många av dagens slagrutemän, verksamma både på ECB och annorstädes.

 

 

Leave a comment

Filed under Politisk ekonomi

MMT Movie: Economics for dummiez

Den här länkades det till i bloggkamraten Sylls kommentarsfält. Dessvärre lyftes den inte upp till huvudnivån för att komma till allmänhetens kännedom, jag försöker i all blygsamhet hjälpa till med detta. Troligen når den aldrig regeringskansliets ideologiska bunker, emellertid.

HAHA! Det värsta är att det är helt sant, det är så här det går till. På riktigt.

Leave a comment

Filed under Politik, Politisk ekonomi

Högerns ökade klyftor

Möjligen har bloggkamraten Pålsson Syll gjort en liten titt hos mig eftersom han återpublicerar den video om inkomstklyftor i USA som en annan kamrat tipsade om och som finns i förra inlägget. Idag kör han motsvarande för svenska förhållanden, en video vars existens jag inte kände till och som finns nedan, för den som till äventyrs läser min blogg men inte Lars. 🙂

För den som trodde något annat är det här precis den effekt som det “nya arbetarpartiet” vill ha. Det är bara för de korkade väljarna att svälja ner och min förhoppning att dumstrutarna tas av till hösten 2014 torde inte gå i uppfyllelse.

Tack Lars.

(Om du ser en annons nedan ber jag som vanligt om ursäkt för detta.)

Leave a comment

Filed under Politisk ekonomi

Tio år sedan…

Nej, inte mordet på Anna Lindh. Utan NEJ!

Nej till EMU och den politiska “elitens” enda väg in i unionens förtrollade värld, lyckoriket där man slipper växla pengar när man passerar en nationsgräns. Propagandamiljonerna räckte inte den gången, trots ett ojämlikt förhållande 14:1 i Ja-sidans favör.

Det är inte ofta man kan se att politiska eller ekonomiska förutsägelser håller i tio år. Därför är det intressant att Nej-sidan har kvar en del av sitt underfinansierade kampanjmaterial fortfarande. Det finns t.ex. ett flygblad här. Följande från sidan 2 kan vara värt att begrunda:

EMU är ett riskprojekt

De allra flesta ekonomer ser inga ekonomiska fördelar med ett EMU-medlemskap. Tvärtom varnar alltfler för de risker ett medlemskap för med sig. Eftersom länderna har olika ekonomiska situationer så kommer spänningarna att öka i en lågkonjunktur. Det ser vi redan nu. Irland går på högvarv medan Tyskland med flera har stora ekonomiska problem. Hur ska man då kunna ha en gemensam räntepolitik som är bra för alla? Ju fler länder som går med desto större blir riskerna.

EMU och tillväxten

Frågan den 14 september gäller om vi ska skrota kronan och i princip avskaffa riksbanken. Därmed förlorar vi möjligheten att föra en egen valuta- och penningpolitik som utgår från ekonomiska och politiska förutsättningar i Sverige. Idag har vi en flytande valuta och det har varit till fördel för svenskt näringsliv. Tillväxten är högre i Sverige än i euroområdet. Varför ska vi byta kurs när det går bra?

EMU och arbetslösheten

Arbetslösheten är betydligt lägre i Sverige än i euroområdet. De länder som är med i valutaunionen har inte fått bättre ekonomi eller högre sysselsättning – tvärtom. Länderna tvingas föra en ekonomisk politik som inte gynnar sysselsättningen. De flesta fackliga förbund tar inte ställning till EMU eftersom de anser att det är ett politiskt projekt.

Detta är alltså skrivet år 2003. På den tiden ansågs Irland vara hett och Tyskland på dekis, vilket är lite intressant, men problemet med den gemensamma räntepolitiken är glasklart och det spelar egentligen ingen roll vilket land som är “hett” för tillfället.

Nej-kampanjens gamla sida innehåller även lite eftervalsstatistik:

Vilka röstade nej?
70% ungdomar 18-21 år
62% kvinnor
65% jordbrukare
44% företagare

Valdeltagande 82, 6%

Samt:

Nej-röster inom partierna
Vänsterpartiet 89%
Miljöpartiet 86%
Centerpartiet 80%
Kristdemokraterna 57%
Socialdemokraterna 53%
Folkpartiet 30%
Moderaterna 27%

Sossarna obegripligt positiva beroende på ledningens inkompetens, men tydligt framgår vilka partiers väljare som är svensk ekonomis riktiga dödgrävare: högern och halmhattarna.

Varför finns det ingen “vitbok” från hela besserwissergänget som slog på skräckens trummor år 2003. Kan inte vår vän och kamrat Carl Bastiat Hamilton, den finaste liberal vi har, ta initiativ till en sådan? “Varför vi alla hade fel” vore en passande titel, utgiven på SNS förlag? Carl Bastiat har väl ledig kapacitet nu och har dansat färdigt av glädje efter att ha sett Obama på avstånd.

Leave a comment

Filed under Politisk ekonomi

Calmfors i onåd?

Lars Calmfors har jag tidigare inte varit helt nöjd med, eftersom han i vissa frågor varit en sorts borgerlighetens hov-ekonom. Nu har Calmfors nedkommit med ett alster som publiceras i den malligaste morgontidningens nätupplaga här. Rubriksättningen är bestickande: “Regeringen agerar opportunistiskt”. Innehållet också instruktivt, eller vad sägs om detta utdrag:

Med givna skatteskalor stiger skatteintäkterna automatiskt i takt med de samlade inkomsterna (BNP). Men det gör inte de offentliga utgifterna. Många utgifter – bland annat barnbidraget, den högsta arbetslöshetsersättningen och stats­bidragen till kommunerna – är fixerade i kronor. Andra utgifter, som sjuk- och föräldrapenningen, garantipensionen och studiemedlen är indexerade till prisnivån som normalt ökar långsammare än de löpande inkomsterna. Anslagen till statliga myndigheter kompenserar inte fullt ut för till exempel att lönerna ökar (vilket sker i ungefär samma takt som för BNP).

Utan nya aktiva beslut förstärks de offentliga finanserna varje år med i genomsnitt 0,4–0,5 procent av BNP. Det motsvarar 15–18 miljarder kronor. Om en sådan förstärkning inte ska ske, finns det därför normalt ett utrymme för beslut om skattesänkningar och offentliga utgiftsökningar av den storleken.

Detta system har fördelen att det i lägen med dåliga offentliga finanser inte krävs några nya beslut för att förbättra dem. (min kursiv)

Eller med andra ord, det Anders Borg slår sig för bröstet på, det s.k. reformtutrymmet, uppstår utan att Borg eller regeringen har lyft ett finger! Vilket onekligen är intressant för allmänheten att känna till?

Troligtvis gillar inte Borg Calmfors artikel. Konstigt nog verkar inte DN gilla den heller, man kan undra varför. Den finns nämligen såvitt jag begriper inte på DN Debatt, samma dag som artikeln är daterad ligger det något annat där. Vilket är lite underligt eftersom Calmfors, som sagt, tidigare varit borgerlighetens kelgris. Verkar vara slut med det nu?

Leave a comment

Filed under Politik, Politisk ekonomi

Vallokomotiv

Ordet vallokomotiv var under min barndom och ungdom inte något som jag hörde användas lite hipp som happ och rörande politiker i allmänhet. Ordet var reserverat för en enda person: Gunnar Sträng. Karln verkade outtröttlig och hade milt uttryckt båda händerna och båda fötterna kraftigt nedkörda i det socialdemokratiska folkhavet.

Sedan Sträng lämnade har (S) förtvivlat letat  efter en motsvarande person, någon som när valrörelsen startar gör att alla känner att här gäller det att köra hårt om man ska kunna matcha högerns propagandamiljoner. Men man har än så länge inte lyckats.

Nu verkar (S) i stället satsa på motsatsen, låt mig kalla dem valsänken. För en stor del av väljarkåren lär Magdalena Andersson räknas hit, efter denna i bästa fall ogenomtänkta lilla programförklaring i högerns flaggskepp SvD. Följande har redan citerats flitigt annorstädes, men jag kan ändå inte låta bli:

Vår vision är tydlig: Varenda ung kvinna eller man ska få känna känslan av en klocka som ringer vid 6-tiden när det fortfarande är becksvart ute. De ska hälla i sig en kopp kaffe och traska iväg mot en arbetsplats eller ett lärosäte som väntar på dem. Det kan kännas beskt – men vårt budskap till Sveriges ungdomar är enkelt: Vi står för en jobbigare morgon – men ett bättre liv.

Haha! En sosse som inte fattat ett barr, utan köper högerns mantra om “utanförskapet” med hull och hår. Arbetslägret Sverige i högerns version skiljer sig allt mindre från Ivan Denisovitjs vardag. Hur har nu Andersson hamnat i den här galna tunnan? Man misstänker genast medelklassbakgrund och fingret i luften för att göra politisk karriär, och tydligen blåste vinden in henne i vad som fordom var ett arbetarparti?

Bakgrunden är svår att få korn på, finns ej på wiki eller på sossehemsidan. Emellertid framgår att hon studerat på Wallenbergs dagis, alltså Handelshögskolan i Stockholm, samt att hon därstädes hoppat av sin forskarutbildning (gick väl upp för sent, gillade inte kaffe?). Vidare är tydligen Andersson gift med en herre vid namn Rickard Friberg, verksam som professor vid samma lärosäte. Han är dessutom inte vilken professor som helst, utan  “the Jacob Wallenberg professor of economics” (min kursiv). Man ser framför sig hur de unga tu hade en romans under studietiden och drack te när de hängde över verk av Friedman och Samuelson. Jag kan ha fel där, har ju det ibland (!), men i vilket fall verkar ekonomin inte leda till gräl vid köksbordet, varken den privata eller den politiska.

Var hittar (S) dessa “ekonomer”? Det slår mig jag hört något på radio, det var ett fruntimmer som spelade musik och pratade om sin ungdom i Uppsala… Hmm… Justdetja! Det var när jag körde bil på väg till sjukgymnasten, mödosamt letande i det gamla minnet och på nätet ger vid handen att det faktiskt var det av mig på annan plats i bloggen dissade “Sommar” i P1. Alltså, Katrine Kielos, fredag 16 augusti. Ungefär 52 minuter in i programmet säger hon:

Laboremus heter den anrika studentklubben vid Uppsala universitet som har fostrat allt från Kjell-Olof Feldt till Tomas Östros och Magdalena Andersson. Vid närmare eftertanke är kanske språnget mellan dessa tre gestalter inte gigantiskt, men ni förstår vad jag menar?

Jag förstår. Tror jag. Laboremus är en gökunge som producerar högerekonomer rakt in i sossevärmen, vilka sedan mumlar obegripligheter om politisk ekonomi, mumlandet uppfattas som verklighetsfrånvänt av alla arbetare, vilka i stället röstar på högern för att få lägre skatt.

Dessvärre kommer borgarna att vinna valet 2014. Dels eftersom kapitalisterna pumpar in pengar i högerns kampanjmaskineri, men också för att det gamla (S) inte har fattat att man inte kan vinna arbetarväljare med borgerlig ekonomisk retorik. Ett utmärkt sätt att på lång sikt råda bot på det senare missförhållandet verkar vara att lägga ner den uppenbarligen misslyckade “plantskolan” Laboremus. Jag menar, vem önskar flera Feldt, Östros och Andersson? VILL sossarna INTE vinna val?

Vid genomläsning av ovanstående stycke inser jag att jag har ett problem när jag skriver “gamla (S)”? Det finns numera några högermän som kallar sig “Nya Moderaterna”, obegripligt vad förnyelsen består i annat än möjligen skickligare propaganda. Således är det dags för en omdöpning av (S), jag föreslår “Nya Socialdemokraterna”. Därmed är det inte det gamla (S) som inte fattar, utan det nya (S). Ni vet, de där som inte vinner några val…

6 Comments

Filed under Politik, Politisk ekonomi

Den vidriga glosan avknoppning

Tokholms moderater börjar av populistiska skäl dra öronen åt sig vad gäller utförsäljning (läs stöld) av allmän egendom till kapitalister. Om detta kan läsas här i den malligaste morgontidningen.

Jag hörde om detta på radio igår också, som vanligt på P1 när jag var ute och körde bil. Högst sannolikt var det klipp från lördagsintervjun som kommenterades och återsändes. Hela tiden användes det vidriga “avknoppning”, uttalat med kvitter  i pratbubblan som om ordet hade betytt “julafton” eller “valfrihet”, vilket innebär att man framför sig kan se en spinnande stockholmska, nöjd som om hon just fått en genomgång i sänghalmen av en rejäl murarlärling!

Kan ingen berätta för medelklasstöntarna på SVT och SR att det heter UTFÖRSÄLJNING? Det är helt oacceptabelt att en journalist lånar sig till detta bruk av ett mer positivt värdeladdat ord i akt och mening att med språkets hjälp mildra vad högern sysslar med, det vill säga stöld av gemensam egendom!

Förvisso har DN i själva artikelrubriken på nätet använt ordet utförsäljning, vilket delvis räddar dem, men bara för att vi stackars enkla människor ska förstå används även hemskheten avknoppning, inte minst i länken på startsidan.

Det är väldigt viktigt att man  använder ordet våldtäkt korrekt i medierna, liksom att man för helvete måste köra med horrören tjuguhundratretton istället för det rimligare tvåtusentretton. Samtidigt kör Gärdet-töntarna med “fånglägret Guantánamo” när det rätteligen borde heta “koncentrationslägret Guantánamo”, man använder “gummikulor” för det  som korrekt borde heta åtminstone “gummiklädda stålkulor”.

Avknoppning. Ta er i arslet.

Leave a comment

Filed under Politik, Politisk ekonomi