Krigsmaktspropaganda i princip utan granskning

Tidigare har jag här förfasat mig över dumheterna rörande den senaste budget-ubåten. Det är inte särskilt många i den journalistiska ankdammen som granskar vad som har hänt, så här i efterhand när mediekåtheten och rubriksjukan har släppt. Vissa journalister har åkt båt, men har de inte gett begreppet inbäddad journalist en ytterligare dimension? Förutom att vara inbäddade i en egentillverkad medial bubbla har man dessutom varit inbäddad av Krigsmaktens propagandister och inbäddade i lager på lager av kultursideshalsdukar och mössor som bäst lämpar sig för vallning av pekingeser på Gärdet. Mikrofonstrumpa på. Garanterat i händelsernas centrum, bra för karriären. Dessvärre också väldigt bra för produktionen av den politiska elitens vanföreställningar om nödvändigheten att försvara Gotland med minst 60 nya s.k. Super-JAS.

Den upplagemässigt fåtaliga vänsterpressen går förstås inte på det här, framförallt har de nog inte råd att skicka någon till ”epicentrum” för den ryska invasionen av Stockholms skärgård. Men finliberalerna traskar huvudsakligen patrull, med huvudena uppkörda i röven. I Krigsmaktskramandets mediala högkvarter, alltså redaktionerna på SvD, har ändå insmugit en liten borgerlig rebell, nämligen Jan Scherman. Denne har en artikel om fenomenet, som egentligen mest handlar om obalansen medialt, men observationerna av typen ”har vi sett detta förut” är mycket träffande. Ett axplock:

Jag tänker först på rollspelet. Först männen i uniform som spelade hjältar. Alla militära befäl som lekte analytiska detektiver i stil med den alltid knivskarpe romanfiguren Hercule Poirot. Sedan reportrar i fältmässig mundering som for runt i motorbåtar och helikoptrar likt de planlöst kringirrande Dupontarna i Tintins äventyr.

[…]

Till slut och som sig bör tackade vinnaren konteramiral Anders Grenstad reportrarna för viktiga insatser. Och ÖB Sverker Göransson tyckte medierna var ett viktigt ”redskap”.

Långt bort i väster, i USA, förlöjligade John Oliver i humorprogrammet Last Week Tonight vår ubåtsfrossa. Tyckte vi borde kämpa på som skottarna som jagat odjuret i Loch Ness i decennier. Humor och hån mot både marinen och medierna.

Journalister är redskap, vem trodde något annat? Vad gäller att håna de i spektaklet inblandade är nog Lindström bäst:

 

Galleri03

Trots dessa förlöjliganden och att det är sådan uppenbar risk att detta är stridspittarnas budgetluring i repris, är jag rädd att politikerna kommer att pytsa ut ytterligare miljarder på lösa boliner och påstådda hotbilder. Finns det ingen som kan stoppa dem och berätta att vi har mer användbara budgethål att stoppa pengar i än Krigsmaktens svarta.

Lämna en kommentar

Filed under Krig och krigsmakt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s