Terrorismen, folkpartiet och köksbordet

Folk blir dummare i valtider, det är uppenbart. Särskilt uppenbart tycks detta vara bland politiker och fan vet om inte folkpartiet som vanligt vinner ligan. Partiledare Björklund har tillsammans med findemokratiminister Olsson författat ett alster i SvD rörande terrorism. Alstret man kan hitta här. I vanlig ordning är det den rättrådiga och konflikträdda ankdammens medelklass som ska lockas med pekpinnelagstiftning, tydligen. De såta vännerna har verkligen tänkt till:

Folkpartiet anser att det är hög tid att förändra den svenska terroristlagstiftningen så att det blir brottsligt att delta i terrorismträning utomlands.

Snark. Förutom det uppenbara, att man i så fall får träna hemma, hur ska lagstiftaren definera detta med terrorismträning? Hela tanken att det här skulle ha någon som helst dämpande effekt är helt absurd, ungefär lika dumt som att tro att det blir färre mord eller bankrån med hårdare straff (gärningskvinnan kalkylerar inte med straffet).

Nu var det några veckor sedan de blå dunsterna lämnade något av artikelförfattarnas köksbord och kulturparnassen har ältat frågan ett tag, med växlande framgång. Spiken i kistan på dumheterna satte egentligen AB med Oisín Cantwell och hans krönika redan dagen efter. Cantwell roar sig med en historisk exposé över den särskilda terroriståklagaren Agneta Hilding Qvarnströms (AHQ) vandringar i rättssystemet, letande efter muslimsk terrorism. Cantwells sågning av både AHQ och det folkpartiska missbruket av begreppet tänka är något av det roligaste jag läst på länge. Bland annat skriver han, rörande två av AHQ-målen:

Eländet inleddes 2009, då mannen bakom en stiftelse som samlade in pengar till föräldralösa barn i Palestina påstods finansiera terrorbrott.Rådman Rolf Håkansson vid Malmö tingsrätt sa efter den friande domen att han aldrig tidigare i ett så pass stort mål underkänt bevisningen så kraftfullt.”Kan man döma på tidningsartiklar, inslag från tv och utdrag ur böcker om Hamas? undrade han retoriskt.

Terroriståklagaren gav sig dock inte utan åtalade i stället två somalier som i telefon skrutit om att spränga sig i luften och belönas med 19 oskulder i paradiset. Men då det inte är mer förbjudet att fantisera om att begå terrordåd än att hälla gift i svärmors kaffe ogillades åtalet. Hovrätten skrev att det var ”självklart” att fria dem, en nog så skarp markering.

Det gäller att inte ha för mycket fantasier i borgerlighetens bananmonarki, det kan gå illa. Cantwell har vad en kamrat brukar kalla en ”field day” och avslutar i grandios stil, likt en vällagrad Bordeaux:

Björklund och Ohlsson påpekar mycket riktigt att vi måste se allvarligt på att svenska medborgare åker till Syrien och Irak och deltar i krig. Dessa personer kan återvända tränade i strid och ännu mer radikaliserade och därmed utgöra ett hot även här.

Men det är knappast en slump att de inte med ett ord nämner att svenska nazister strider i Ukraina. Terrorlagen tycks nämligen inte gälla pursvenska högerextremister som heter Göran eller Bengt.

Det anständiga vore att riva upp denna vaga lag som möjliggör åtal för fantasier och skryt.

Men jag befarar att moderater och socialdemokrater i stället kommer att hoppa på det folkpartistiska tåget och göra den än mer hopplös.

Lägg märke till sista raden, samt att han skrev detta 15 augusti. Cantwell har uppenbarligen antingen kristallkula, slagruta eller en hemlig kamera riktad mot sossarnas intellektuella köksbord. I går kom nämligen, även det i SvD, sossarna Urban Ahlin och Morgan Johansson med en lång moralisk viktigpetterartikel som i allt väsentligt är en uppräkning av en massa självklarheter och plattityder som vi redan känner till, men som om man läser noga också vill förbjuda träningen:

Det är viktigt att kunna stoppa dessa ungdomar redan i ett tidigt skede. Att kriminalisera deltagande i terrorträning är bra men inte tillräckligt.

Det enda positiva med sosseriets i detta fall uppsträckta fuktade finger, är att de båda herrarna lyckas nämna även Ukraina i sammanhanget, något som givetvis är tabu för alla borgerliga finliberaler. Allt som kommer från Ukraina är tydligen orange och därmed något gott, sett från det hållet.

Blindheten rörande den egna historien är också påfallande. Men kan bara påminna om att Finlands sak en gång var ”vår” medan Spaniens sak uppenbarligen tillhörde dem själva. En fet ideologisk skevhet, med andra ord.

Jag kan inte se annat än att oberoende av regering kommer vår bananmonarki inom kort att ha en lagstiftning som dels ska förbjuda någon sorts ”träning”, dels förbjuda att fantisera om vissa handlingar. Huruvida det blir förbjudet att fantisera om att hälla gift i svärmors kaffe eller att kasta en påse med hundbajs på Birgitta Olsson återstår att se. Jag har förresten rent mjöl i påsen, skulle aldrig få för mig att fantisera om att hälla gift i svärmors kaffe.

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Juridik, Politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s