Feminism uppåt väggarna eller en rak vänster

Rubriken är titeln på ett verk som utkommer i dagarna. Inför denna publicering skickar min kamrat Joachim ut nedanstående kungörelse, eller vad man ska kalla det:

Vi upplever en feministisk vår, sägs det. Den, och i synnerhet de medelklassfeministiska varianter som gör sig breda på kultursidor och i den s.k. nyhetsbevakningen, är i stor utsträckning en medial produkt. För att journalister ska fullgöra sitt uppdrag, och kritiskt granska ideologiska och politiska fenomen, måste de alltså också granska sig själva och sina uppdragsgivare. Det tar uppenbarligen emot. Det stora flertalet samhällsvetenskapliga forskare vågar inte inte ta i frågan.

Men det finns ett akut behov av en grundläggande diskussion om den feministiska ideologin, inbegripet ett ifrågasättande av några av dess grova förenklingar, rigida tankefigurer och samhälleliga funktion. Har (medelklass)feminismen löpt amok? Skymmer den andra och långt viktigare politiska frågor?

Min hustru, Renée Tunbjer Retzlaff, som säger sig inte ha något att förlora, har haft modet att ta ett steg för att starta en sådan diskussion. Den form hon har valt är pamflettens. Hon varvar där allmänrelevanta personliga erfarenheter med statistiska hårddata och spefulla kommentarer om medelklassens livsformer med skarpa sociologiska analyser. Allt ur ett genuint vänsterperspektiv, där de stora politiska frågorna aldrig får lämnas ur synfältet. Kvickt, underhållande, tankeväckande.

Pamfletten kan beställas som pod-bok (print on demand) för 100 spänn från förlaget Arx:

http://www.arxforlag.se/shop-19211957#

Eller som e-bok på Bokrondellen och strax också på Adlibris och Bokus.

Du som inte har satt kaffet i vrångstrupen kanske vill sprida denna information vidare, så att detta försök inte bara tigs ihjäl och diskussionen kan börja på allvar?

Vänligen

Joachim

Observera att detta är REKLAM, en reklam som jag för en gångs skull inte skäms för att återge på min sida. Jag har i all blygsamhet bidragit med korrekturläsning och lyckades  under läsandet, förutom det delvis lustfyllda felfinnandet, även tillgodogöra mig en del av innehållet. Jag tvekade huruvida jag skulle kalla detta en pamflett, eftersom ordet har en hos vissa negativ klang, men författaren har löst det problemet själv. Det jag gillar mest i pamfletten är attacken på de självgoda medelklassfeministiska karriäristerna och deras totala avsaknad av perspektiv utanför den egna klassen. Jag brukar själv säga att det bästa sättet att hjälpa kvinnor som har det svårt är att minska klassklyftorna. Oftast passar den galoschen inte karriärkvinnan, vars enda tanke tycks vara hur synd om henne det är personligen jämfört med de privilegierade männen från hennes egen klass. Viktigaste samhällsfrågan tycks i linje med det, något inskränkta, tänkandet vara att det ska vara könsfördelning 50/50 i börsnoterade bolagsstyrelser. Någon sorts nedsippringseffekt, rakt av snodd från den neoklassiska ekonomins förvirrade modellvärld, antas alltså lösa jämställdhetsproblemet?

Renée Tunbjer Retzlaff har emellertid inte gått på den lätte, och har dessutom orkat skriva ner sin kritik. Det är kraftiga hugg med macheten genom den småborgerliga föreställningsvärld som är genusteorins favorittassemarker. För den som känner en längtan att verbalt slakta ner uppnästa borgerliga “feminister” under en tebjudning rekommenderar jag ett inköp.

 

Advertisements

Leave a comment

Filed under Kultur och nöjen, Politik

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s