Tio år sedan…

Nej, inte mordet på Anna Lindh. Utan NEJ!

Nej till EMU och den politiska “elitens” enda väg in i unionens förtrollade värld, lyckoriket där man slipper växla pengar när man passerar en nationsgräns. Propagandamiljonerna räckte inte den gången, trots ett ojämlikt förhållande 14:1 i Ja-sidans favör.

Det är inte ofta man kan se att politiska eller ekonomiska förutsägelser håller i tio år. Därför är det intressant att Nej-sidan har kvar en del av sitt underfinansierade kampanjmaterial fortfarande. Det finns t.ex. ett flygblad här. Följande från sidan 2 kan vara värt att begrunda:

EMU är ett riskprojekt

De allra flesta ekonomer ser inga ekonomiska fördelar med ett EMU-medlemskap. Tvärtom varnar alltfler för de risker ett medlemskap för med sig. Eftersom länderna har olika ekonomiska situationer så kommer spänningarna att öka i en lågkonjunktur. Det ser vi redan nu. Irland går på högvarv medan Tyskland med flera har stora ekonomiska problem. Hur ska man då kunna ha en gemensam räntepolitik som är bra för alla? Ju fler länder som går med desto större blir riskerna.

EMU och tillväxten

Frågan den 14 september gäller om vi ska skrota kronan och i princip avskaffa riksbanken. Därmed förlorar vi möjligheten att föra en egen valuta- och penningpolitik som utgår från ekonomiska och politiska förutsättningar i Sverige. Idag har vi en flytande valuta och det har varit till fördel för svenskt näringsliv. Tillväxten är högre i Sverige än i euroområdet. Varför ska vi byta kurs när det går bra?

EMU och arbetslösheten

Arbetslösheten är betydligt lägre i Sverige än i euroområdet. De länder som är med i valutaunionen har inte fått bättre ekonomi eller högre sysselsättning – tvärtom. Länderna tvingas föra en ekonomisk politik som inte gynnar sysselsättningen. De flesta fackliga förbund tar inte ställning till EMU eftersom de anser att det är ett politiskt projekt.

Detta är alltså skrivet år 2003. På den tiden ansågs Irland vara hett och Tyskland på dekis, vilket är lite intressant, men problemet med den gemensamma räntepolitiken är glasklart och det spelar egentligen ingen roll vilket land som är “hett” för tillfället.

Nej-kampanjens gamla sida innehåller även lite eftervalsstatistik:

Vilka röstade nej?
70% ungdomar 18-21 år
62% kvinnor
65% jordbrukare
44% företagare

Valdeltagande 82, 6%

Samt:

Nej-röster inom partierna
Vänsterpartiet 89%
Miljöpartiet 86%
Centerpartiet 80%
Kristdemokraterna 57%
Socialdemokraterna 53%
Folkpartiet 30%
Moderaterna 27%

Sossarna obegripligt positiva beroende på ledningens inkompetens, men tydligt framgår vilka partiers väljare som är svensk ekonomis riktiga dödgrävare: högern och halmhattarna.

Varför finns det ingen “vitbok” från hela besserwissergänget som slog på skräckens trummor år 2003. Kan inte vår vän och kamrat Carl Bastiat Hamilton, den finaste liberal vi har, ta initiativ till en sådan? “Varför vi alla hade fel” vore en passande titel, utgiven på SNS förlag? Carl Bastiat har väl ledig kapacitet nu och har dansat färdigt av glädje efter att ha sett Obama på avstånd.

Leave a comment

Filed under Politisk ekonomi

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s