Anna Lindh som sosse-ikon

Det är tio år sedan hon mördades. Man får lätt intrycket att hon när hon var i livet inte kunde göra det minsta fel, samt att det inte fanns några kritiker mot henne, varken i sosse-lägret eller inom borgerligheten.

Dessvärre är Anna Lindh skyldig till minst två gigantiska misstag:

  • Utlämningen av egyptierna
  • Godkännande av NATO-bombningarna av Serbien 1999, utan FN-mandat

Av fullständigt obegriplig anledning kan man kritisera den mördade Olof Palme, men i stort sett inte den mördade Anna Lindh.

Särskilt i dagarna, när en borgerlig regering tydligt uttrycker sina tvivel till militära aktioner (tilltänkt straffbombning av Syrien) med hänvisning till att det är folkrättsligt fel med den här typen av aktioner utan FN-mandat, är detta tänkvärt. Anna Lindh var nämligen utrikesminister när Sverige officiellt stödde bombningen av Serbien och det var första gången Sverige lämnade principen att man ovillkorligen måste lösa den här typen av konflikter via FN. Anledningen till denna konsekventa (gamla) hållning är uppenbar: utan FN-kontroll kommer den starkes rätt (läs USA:s rätt) att gälla godtyckligt. Anna Lindh hjälpte till att i USA-ledband underminera FN:s legitimitet, således.

Lagom till tioårsdagen av mordet har det förfärdigats minst två dokumentärer. Jag har inte sett dem, men hörde intervju med Christina Olofsson i Studio Ett igår. (ehh, Studio Ett är ett borgerligt radioprogram i P1, Olofsson har regisserat TV4-filmen). Olofsson var uppenbarligen ointresserad av politik, ville väl “se människan” eller nåt, men det var väldigt störande att hon traskade patrull rörande den trend som verkar vilja frikänna Anna Lindh från all form av kritik. Argumentet var tydligen att hon var död och inte kan försvara sig. Jaha, då får man väl skylla på dem som lever i stället, Bodstöm och Persson exempelvis??? Löjligt. Lindh var utrikesminister vid båda klavertrampen ovan. Det var hennes ansvar.

Heder åt Mikael Wiehe som vägrade gå i hyllningståget eftersom han har gott minne, varefter han inte tillät spelning av sin musik till hennes minne, en historia som valsade i pressen för en månad sedan. Själv blev jag i den vevan i min tur upprörd eftersom den tänkande människan Mona Sahlin genast deklarerade att hon skulle sluta lyssna på Wiehe. Dumt av mig, vem bryr sig vad Mona Sahlin lyssnar på? Dock, i samband härmed kommenterade jag Lindhs hjältegloria på Bengt Silverstrands blogg, finns att läsa här. Min kommentar är den sista.

Emellertid har epigonerna uppenbarligen hoppat i extremt galen tunna i åtminstone ett fall rörande Anna Lindhs minne. Man har delat ut “Anna Linds pris” till — (fanfarer och fyrverkerier) — Madeleine Albright!!! Haha, vilken frihetens apostel och vilken humanistisk förebild! Två av genierna i minnesfondens styrelse heter Mona Sahlin och Liza Marklund…

För övrigt anser jag att Annie Lööf är hård, kall och nyliberal. Jag har vidare aldrig läst Liza Marklund, måste för säkerhets skull påpeka detta.

Wiehes  gamla artikel.

Linderborg om Lindh-priset.

Advertisements

Leave a comment

Filed under Politik

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s