Fattigdom enligt OECD

Det föreligger ständiga rapporter om olika fattigdomskriterier, samt att dessa ökar även i vårt land. En sådan rapport finns refererad i SvD här.

[…] i rapporten beskriver OECD den svenska utvecklingen så här:

”I Sverige var andelen fattiga 2010 (9 procent) mer än dubbelt så hög som 1995 (4 procent).”

Motsvarande förändring har inte inträffat i något annat OECD-land.

Naturligtvis är detta gefundenes fressen för en av ojämlikhetens apostlar, Stefan Fölster:

Stefan Fölster är chef för det nya Reforminstitutet, grundat med pengar från näringslivet. Institutet rankar regeringens fyra jobbskatteavdrag som reformer av ”stor betydelse” för företagsklimatet.

– Drivkraften till arbete ökar, och det bidrar i sin tur till ökad sysselsättning och skatteintäkter, säger Stefan Fölster och tillägger att svenska väljare 2006 röstade för en förändring som skulle göra det mer lönsamt att arbeta.

– Inkomststrukturen har varit för sammanpressad i Sverige, och det har varit för lätt att hamna på bidragsspåret, säger Fölster.

Fölsters gamla vanliga kapitalistlakejfloskler. Vilken stor överraskning förresten att Reforminstitutet lever på kapitalisternas vinster, vilket ligger bakom den förskönande omskrivningen ”näringslivet”.

LO har en något annan uppfattning, företrädd av chefsekonom Ola Pettersson:

– Det finns belägg för att samhällen med små inkomstskillnader fungerar bättre ekonomiskt. Och det är trevligare samhällen att leva i.

Han konstaterar också att det här inte är frågan som den svenska politiska debatten kretsar kring.

– Den är mycket plågsam för regeringen Reinfeldt, som aldrig har sagt att ”vi vill skapa ett samhälle med större inkomstskillnader”.

Men skillnaderna ökade också under S-regeringar. Och Ola Pettersson uppfattar inte att minskade inkomstklyftor i dag är en av Socialdemokraternas mest prioriterade frågor.

– Partiet tror väl inte att det här är den fråga som marginalväljarna brinner allra mest för. Men jag är inte säker på att de har rätt, växande klyftor oroar väldigt många människor.

Här kan man roa sig med att konstatera att Pettersson troligen har rätt när regeringen Reinfeldt inte uttryckligen sagt sig vilja skapa större inkomstskillnader, men hur dum får man vara om man inte fattar att det är detta som är ett av de stora målen för den borgerliga ”visionen”. Slutklämmen rörande sossarna? Detta klassamarbetande moluskparti har mycket riktigt större intresse av marginalväljare än av ideologi. Vilket förvisso är tragiskt, men inte direkt en nyhet.

Lämna en kommentar

Filed under Politik, Politisk ekonomi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s