Statsvetarna äntrar manegen?

Anders Lindberg har en läsvärd artikel i Aftonbladet, som tangerar ett av mina favoritämnen, nämligen den obegripliga hanteringen av s.k. expertis i etermedier. Jag citerar slutklämmen:

I dag ser vi samma opolitiska ­politik komma tillbaka. Denna gång är det inte ekonomerna ­utan statsvetarna som äntrar den politiska scenen. Inte ­lika borgerliga som ekono­merna, men lika tvärsäkra.

Att forskare deltar i det politiska samtalet är bra, kunskap och ­fakta behövs. Men när de ­uttalar sig om precis allt blir det fel. För de vet inte allt. Särskilt inte om framtiden.

Och det blir märkligt när inget tv-inslag, radioprogram ­eller ­artikel om politik är komplett ­utan en kommentar av stats­vetarprofessorer som Jonas Hinnfors, Jenny Madestam, Ulf Bjereld, Tommy Möller, Marie Demker eller andra. Oavsett frågeställning.

I dag minns ingen 90-talets ekonomer. De gapade över för mycket och försvann. ”A-ekonomi” lades ner 2011. Kanske något att fundera över på landets statsvetenskapliga ­institutioner.

Inte lika borgerliga som ekonomerna? Hårfin skillnad! Att kolla på statskunskapsgänget ovan är ändå en befrielse jämfört med kapitalistkramande neoklassiker som äter ur Wallenbergs hand. (Wallenberg sköter numera detta själv förresten, tycks ha klippkort till borgar-Agenda.) Ett annat känt alternativ, d.v.s. att journalisterna själva sträcker upp fingret i luften på redaktionen för att kolla vart vinden blåser är ännu sämre. Överlägset sämst är att en journalist intervjuar en annan journalist, gärna anställd på samma redaktion som “expert”.

Som den gnälliga gubbjävel jag är, kan jag heller inte låta bli att påpeka att Madestam inte är professor. Inte än. Men hon jobbar på det, troligen. Placeringen i Stockholm och närheten till Gärdet lär inte försämra karriärläget. Den synnerligen mediekåte Olof Petersson gick det ju bra för, trots att han måste ta tåget från Uppsala.

En annan fördel med statsvetarna är deras antal, man kan få se lite fler olika borgerliga nunor än vad som var fallet med nationalekonomerna. Jag är glad för detta, eftersom redaktioner i Sverige oftast rörande vissa ord bara har ett (1) enda namn på sin “expert”-lista. Säg ordet terror och upp dyker alltid, alltid, alltid ständigt denne Magnus Ranstorp. Jag hoppas denne Ranstorp får ett långt och tråkigt liv och att han inte avlider i det mest troliga, nämligen en terroristattack. Anledningen är att Sverige i så fall uppenbarligen i ett slag skulle berövas nationens samlade kunskap om terrorister och terroristattacker?

Slutligen detta att nittiotalets ekonomiska förståsigpåare skulle vara bortglömda? Icke! Jag minns fortfarande Assar, Carl Bastiat, lille Klas och Lars C., samt deras tvärsäkerhet rörande vad som är absolut nödvändigt här i världen. (Vaknar ibland och har ångest vid minnena, tvingas ut och spy på dass, länge.) Efter 2008 har deras lärjungar delvis försvunnit från den mediala arenan, bandspelaren med lönesänkningsmantrat börjar bli sliten. Men hav förtröstan, på varje (v-a-r-j-e) professorsstol i nationalekonomi på svenska universitet sitter de och bidar sin tid. De väntar bara på att journalisterna ska lyfta på stenen en gång till, då kravlar de fram, med samma gamla värdelösa premisser som tidigare.

Advertisements

Leave a comment

Filed under Politik, Politisk ekonomi

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s