Palme och proletären

Alltså Palme och jag. 🙂

Eller kanske Palme och Proletären. Alltså Palme och husorganet. Det senare har nedkommit med en artikel som har beröringspunkter med dels filmen Call girl, dels Palmedokumentären som nyligen visades på SVT, dels Sjöwall-Wahlöö och deras för oss äldre (sic!) välkända romaner om brott. Författare är Per Hellgren.

Jag har naturligtvis sett dokumentären, men har till viss del svårigheter att inse dess storhet. Min huvudsakliga kritik går ut på att figurer som Carl Bildt och Kjell-Olof Feldt alltför ensidigt får ge sina versioner av den tidens ideologiska frågor. En större dödgrävare för socialdemokratisk ideologi och sammanhållning är svårt att leta fram jämfört med den senare. Kanslihushögern personifierad i en fortfarande hopplöst egotrippad gubbe. Det är därför trevligt att läsa Proletärartikeln och hitta klarsynta citat från Sjöwall-Wahlöö, exempelvis rörande sosseriet:

Vår låtsassocialism lämnar oss alla halvtillfredsställda – tillfredsställda på låtsas. Den är falsk, inte minst så till vida att den målar fan på väggen i form av en privatkapitalism, som den själv gjort sig beroende av och verksamt understöder. Som den rent av ingått förbund med. Det är resultatet av detta förbund vi varje dag känner inom oss. Socialdemokrati är ingen ideologi – den leder inte, den förleder.

Hellgren skriver vidare, rörande nedläggningen av Folket i Bild:

Försäljningen kan därmed lätt betraktas som en analogi över socialdemokratins handlande i stort; implementerandet av en nedbrytande samförståndsanda mellan stat och kapital med nivellerande (kulturella) effekter på den arbetande klassens individer.

Socialdemokratins pisshumanister leds nu av den fege klassamarbetaren Löfven, en före detta metallare, vilket är det fack som gått i fronten för nivelleringen av den arbetande klassens individer. (Metall har alltid ansett sig som lite “förnämare”, eftersom de är viktiga för den kapitalistiska exportindustrin). Förvisso var också Palme en klassamarbetande partiordförande, men skillnaden med dagens mössa i handen är ändå tydlig.

Dokumentären har naturligtvis gett upphov till mängder av artiklar, recensioner och allmänna tyckmyckenheter. Det mesta är från gamla revanschister på högerkanten, men en del är intressant, exempelvis Greiders påpekande att man kan fråga sig var den s.k. “rörelsen” och arbetarna finns. De är i alla fall inte presenterade som tyckande individer, till skillnad från kanslihushögern, Wallenberg-högern (Bildt) och tokhögern. (Diverse barndomskamrater och småföretagare.) Lustigt nog finns det mesta av det läsvärda i lätt-sosse-tidningen Aftonbladet.

Länkar:

Proletärenartikeln

Greider i Aftonbladet

Östberg i Aftonbladet

Linderborg i Aftonbladet (sidospår, men delvis vad jag alltid själv sagt om Sjöwall-Wahlöö)

 

 

1 Comment

Filed under Kultur och nöjen, Politik

One response to “Palme och proletären

  1. Sjöwall-Wahlöö-citatet är verkligen en liten pärla.
    Nu ska jag bums se om Mannen på taket 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s