A-gruppen

Det hör inte till mina favoritsysselsättningar att titta på TV-serier. Framförallt inte svenska sådana, eftersom de dels vanligen har uselt manus, dels ljudtekniken alltid tycks skötas av en sommarjobbare.

Igår blev det emellertid de två senaste avsnitten av Arne Dahl på SVT-Play. Huvudpersoner är den s.k. A-gruppen, vilket tydligen ska syfta på synnerligen hög polisiär och handplockad kompetens. Någon blir som vanligt mördad. På mordplatsen hittas en mobiltelefon, som naturligtvis ingår i polisutredningen. Detta bevismaterial placeras i en påse, samt hängs upp på den stora tavlan i utredningsrummet, på känt brittiskt- och USA-influerat deckarmanér. (Ni vet, man ritar alltid cirklar och pilar mellan olika bilder och namn för att tittaren ska få intrycket att poliserna dels tänker, dels arbetar. Huruvida svensk polis arbetar efter denna ”mind-mapping”-metod vet jag inte.) Nåväl, där hänger alltså telefonen, i utredningshuvudrummet, på tavlan, i en påse. Efter ett tag kommer en av utredarna över en lista med utdrag över uppringda telefonnummer. Chefen tittar i korridoren utanför över axeln på utredaren, samt undrar vart det sist uppringda numret på listan går. Chefen tar upp sin mobiltelefon och ringer upp det numret!!! Det visar sig att det går till bevisföremålet som hänger i plastpåsen på tavlan, eftersom det kommer signaler därifrån!!!!!!

Hur jävla uselt manus får man skriva egentligen, utan att bli arresterad för dumhet? Låt vara att svensk polis kanske är kass och inkompetent, men om man är utredare har man fanimig inte ens i Sverige IQ som en fiskmås. Således är det rimligt att även den ”underbemannade” poliskåren i Sverige har resurser att ta reda på vilket nummer en upphittad telefon har utan att ringa till den, framförallt  om den förekommer i en mordutredning. Vidare är det rimligt anta att en polischef, även om vederbörande inte kommer ihåg detta nummer när hon ser det i en lista, inte omedelbart ringer sagda nummer för att ”kolla vart det går”. A-gruppen? Du milde, manusförfattarna tillhör i alla fall inte A-gruppen, här blir det till att leta långt ner i alfabetet.

Enda yrkesgrupp jag på rak arm kan komma på som har lika kass verklighetsförankring är ekonomer. Modellen är viktigare än verkligheten. För ekonomer har detta fungerat utmärkt de senaste 50 åren, oklart varför. För manusförfattare till polisserier fungerar det inte.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur och nöjen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s