”Timmis”

Efter tips från en kamrat har jag uppmärksammats på att V-Malmö på sin sida har en pdf-upplaga av sitt senaste nummer av Vänstern i Malmö, nr. 4 2012. Sista sidan är en serie ritad av Sarah Granér och det är inte utan att även en gammal kommunist kan garva åt denna alltför nära verkligheten liggande beskrivning. Timmis låter så gulligt, vilket är alldeles riktigt. Bakom ligger ett vardagshelvete som applåderas av den svenska högern och deras (än så länge) tillsvidareanställda röstboskap. Eller, förlåt, de högerinriktade chefisarna och tillsvidisarna.

Det här påminner starkt om när mitt äldsta barn gick på dagis, vilket är i runda slängar tio år sedan. I Lunds kommun, vilken som bekant alltför ofta styrs av marknadsfundamentalistisk höger, hade en moderatstolle kommit på att man ”för att öka valfriheten” samt ”minska kostnaderna” borde ha stämpelklockor för barnen på dagis. I hela kommunen. För detta ändamål inköptes ett system med elektroniska stämpelklockor, där varje barn hade en identifikationsbricka (alltså stämpelkortet) som vid inlämning respektive uthämtning skulle vidröra registreringsenheten (stämpelklockan). Varje månad fick sedan föräldrarna en faktura där barnens in- och utlämning fanns specificerad, samt givetvis ett belopp motsvarande den tillbringade tiden på dagis. Konsekvensen blev precis vad man misstänkt från personalens sida, nämligen att stressade föräldrar vid hämtning bokstavligen rusade in till stämpelklockan istället för att hälsa på sitt barn och personalen.
Detta med stämpelklockor för barn var tydligen också lite mysigt och gosigt. Av den anledningen döpte man stämpelklockorna till ”nuddisar”. Det hjälpte dock inte, efter ett par år försvann skiten. Antagligen var föräldrarna inskolade i ett passivt bidragsberoende och förstod mitt i högerns valfrihetsrevolution inte sitt eget bästa.

2 kommentarer

Filed under Politik

2 responses to “”Timmis”

  1. A. Gramsci

    Det där är ju jättebra! Personer som lider av övervikt bör i det kärvänliga och fria allianstänkets namn döpas om till nygamla ”tjockis”, och tärande, improduktiva människor bör heta ”slöddris” och ”fattis”. På samma vis vore det mysigt och bra om försörjningsstöd – det tidigare ”socialbidraget” bytte namn till ”patraskispengis” och där pengisen skickades till packet kontant i kuvert tydligt märkta med vår landsfader Fredrik Reinfeldts och/eller Kungens sigill. Satir säger ni? Nej, inte om Fredris, Göris, Janis och Annies vinner valet 2014.

    • Patraskispengis är onödigt långt och komplicerat, jag föreslår det mer intuitiva ”socbidragis”. Men man ska om man ligger utanför arbetslinjen inte komma undan så enkelt att endast brevbärarna (från de olika konkurrerande brevbärarföretagen) är de enda som upptäcker att man är socbidragis. Nej, bidragisen måste personligen hämta bidraget veckovis i kontanter i bidragsutlämningskiosken, vilken placeras på ortens/stadens största torg, tydligt utmärkt med en gigantisk skylt ”BIDRAGSKIOSK”. För att få ut bidraget måste socbidragis bära en speciell orange keps (borgarsvinen gillar av någon anledning orange). På kepsen finns texten ”Parasitis”. Utan denna utrustning: inga pengar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s