Calmfors

Lars Calmfors ledde den offentliga utredning som formellt hette något annat, men som ganska snart kom att förknippas med hans namn och således benämndes Calmforsutredningen. (SOU 1996:158). Utredningens drygt 400 sidor kan sammanfattas som ett “jasså”, dvs man rekommenderade att inte gå med genast, utan vid ett senare tillfälle när riskerna för Sverige skulle vara mindre.

Calmfors visade här ett visst kurage, eftersom han inte traskade patrull i den för EMU entusiastiska huvudfåran. Emellertid höll han inte för trycket utan ändrade sig någon gång i början av 2000-talet när det började lukta folkomröstning. Åtminstone så sent som 2010 var han ännu anhängare till en anslutning, enligt hans artikel i DN 2010-01-15.

Nu är Calmfors återigen på tapeten med en artikel i DN, alltså 2012-08-21. Det framgår inte helt klart om han fortfarande tycker det är en god idé med Euro, men däremot bör tydligen ansvaret förflyttas delvis från ekonomernas kristallkulor till bl.a. statsvetarnas ritbord. Artikeln innehåller dessutom ett antal roliga delar:

En orsak till felbedömningarna var alltför stor tilltro till teoretiskt eleganta analysmodeller. Alltför liten vikt lades vid empiriska generaliseringar av tidigare ekonomisk-historiska erfarenheter av finansiella kriser som stod i strid med antaganden om rationellt beteende. Större kunskaper i doktrinhistoria hade förmodligen också hjälpt ekonomkåren till mer skepsis gentemot för tillfället dominerande synsätt.

Hmm, det här verkar som kalkerat från en sida som drivs av någon jag känner? Doktrinhistoria??? Kan man verkligen ha nytta av det?

Men naturligtvis kommer i Calmfors artikel omedelbart därefter:

När det gäller eurokrisen förtjänar emellertid nationalekonomerna enligt min mening ett gott betyg.

Någon som är skiljaktig?

 

 

3 Comments

Filed under Politisk ekonomi

3 responses to “Calmfors

  1. Calmfors låter ju nästan som …
    Synd att sista stycket blir så tokigt.
    Undrar om det är Harry Flam och munkavlar på broderlandets utrikesminister han tänker på?
    Eller månne pellejönsen Carl Bastiat som ju sämre det går för euron skriker desto gällare om nödvändigheten av att Sverige ska ansluta sig? Jag bara undrar.

    • Men, men, var inte Flam också med i den där utredningen? Borde kanske kallas Flamutredningen numera. På den tiden utredningen kom hade jag varken tid eller lust eller möjlighet att läsa den som .pdf på nätet. Jag kommer givetvis inte hinna läsa den nu heller, men kommer genom att ögna in på en del intressanta sidospår. Exempelvis reserverade sig en viss Nils Gottfries mot utredningen, reservationen går i stort sett ut på att Sverige inte alls ska gå med. Vid tiden för folkomröstningen 2003 gick Gottfries med i en organisation som hette Medborgare mot EMU, något som definierades som en “borgerlig kampanjorganisation”. Motivet för detta sammanfattade Gottfries så här:

      – Som jag ser det handlar valet om att väga samman tre saker. För det första att EMU har en positiv effekt på handeln.
      För det andra risken för att obalanser i ekonomin kan förvärras när alla EMU-länderna har samma ränta.
      Och för det tredje de politiska argumenten.

      Hoho, fattar inte varför inte Gottfries skuttar runt i debattsofforna och gastar “VAD VAR DET JAG SA!”

Leave a reply to barnilsson Cancel reply