Terrorismen, folkpartiet och köksbordet

Folk blir dummare i valtider, det är uppenbart. Särskilt uppenbart tycks detta vara bland politiker och fan vet om inte folkpartiet som vanligt vinner ligan. Partiledare Björklund har tillsammans med findemokratiminister Olsson författat ett alster i SvD rörande terrorism. Alstret man kan hitta här. I vanlig ordning är det den rättrådiga och konflikträdda ankdammens medelklass som ska lockas med pekpinnelagstiftning, tydligen. De såta vännerna har verkligen tänkt till:

Folkpartiet anser att det är hög tid att förändra den svenska terroristlagstiftningen så att det blir brottsligt att delta i terrorismträning utomlands.

Snark. Förutom det uppenbara, att man i så fall får träna hemma, hur ska lagstiftaren definera detta med terrorismträning? Hela tanken att det här skulle ha någon som helst dämpande effekt är helt absurd, ungefär lika dumt som att tro att det blir färre mord eller bankrån med hårdare straff (gärningskvinnan kalkylerar inte med straffet).

Nu var det några veckor sedan de blå dunsterna lämnade något av artikelförfattarnas köksbord och kulturparnassen har ältat frågan ett tag, med växlande framgång. Spiken i kistan på dumheterna satte egentligen AB med Oisín Cantwell och hans krönika redan dagen efter. Cantwell roar sig med en historisk exposé över den särskilda terroriståklagaren Agneta Hilding Qvarnströms (AHQ) vandringar i rättssystemet, letande efter muslimsk terrorism. Cantwells sågning av både AHQ och det folkpartiska missbruket av begreppet tänka är något av det roligaste jag läst på länge. Bland annat skriver han, rörande två av AHQ-målen:

Eländet inleddes 2009, då mannen bakom en stiftelse som samlade in pengar till föräldralösa barn i Palestina påstods finansiera terrorbrott.Rådman Rolf Håkansson vid Malmö tingsrätt sa efter den friande domen att han aldrig tidigare i ett så pass stort mål underkänt bevisningen så kraftfullt.”Kan man döma på tidningsartiklar, inslag från tv och utdrag ur böcker om Hamas? undrade han retoriskt.

Terroriståklagaren gav sig dock inte utan åtalade i stället två somalier som i telefon skrutit om att spränga sig i luften och belönas med 19 oskulder i paradiset. Men då det inte är mer förbjudet att fantisera om att begå terrordåd än att hälla gift i svärmors kaffe ogillades åtalet. Hovrätten skrev att det var ”självklart” att fria dem, en nog så skarp markering.

Det gäller att inte ha för mycket fantasier i borgerlighetens bananmonarki, det kan gå illa. Cantwell har vad en kamrat brukar kalla en ”field day” och avslutar i grandios stil, likt en vällagrad Bordeaux:

Björklund och Ohlsson påpekar mycket riktigt att vi måste se allvarligt på att svenska medborgare åker till Syrien och Irak och deltar i krig. Dessa personer kan återvända tränade i strid och ännu mer radikaliserade och därmed utgöra ett hot även här.

Men det är knappast en slump att de inte med ett ord nämner att svenska nazister strider i Ukraina. Terrorlagen tycks nämligen inte gälla pursvenska högerextremister som heter Göran eller Bengt.

Det anständiga vore att riva upp denna vaga lag som möjliggör åtal för fantasier och skryt.

Men jag befarar att moderater och socialdemokrater i stället kommer att hoppa på det folkpartistiska tåget och göra den än mer hopplös.

Lägg märke till sista raden, samt att han skrev detta 15 augusti. Cantwell har uppenbarligen antingen kristallkula, slagruta eller en hemlig kamera riktad mot sossarnas intellektuella köksbord. I går kom nämligen, även det i SvD, sossarna Urban Ahlin och Morgan Johansson med en lång moralisk viktigpetterartikel som i allt väsentligt är en uppräkning av en massa självklarheter och plattityder som vi redan känner till, men som om man läser noga också vill förbjuda träningen:

Det är viktigt att kunna stoppa dessa ungdomar redan i ett tidigt skede. Att kriminalisera deltagande i terrorträning är bra men inte tillräckligt.

Det enda positiva med sosseriets i detta fall uppsträckta fuktade finger, är att de båda herrarna lyckas nämna även Ukraina i sammanhanget, något som givetvis är tabu för alla borgerliga finliberaler. Allt som kommer från Ukraina är tydligen orange och därmed något gott, sett från det hållet.

Blindheten rörande den egna historien är också påfallande. Men kan bara påminna om att Finlands sak en gång var ”vår” medan Spaniens sak uppenbarligen tillhörde dem själva. En fet ideologisk skevhet, med andra ord.

Jag kan inte se annat än att oberoende av regering kommer vår bananmonarki inom kort att ha en lagstiftning som dels ska förbjuda någon sorts ”träning”, dels förbjuda att fantisera om vissa handlingar. Huruvida det blir förbjudet att fantisera om att hälla gift i svärmors kaffe eller att kasta en påse med hundbajs på Birgitta Olsson återstår att se. Jag har förresten rent mjöl i påsen, skulle aldrig få för mig att fantisera om att hälla gift i svärmors kaffe.

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Politik, Juridik

Kris i befolkningsfrågan?

Rubriken är titeln till en omdebatterad bok från 30-talet av Gunnar och Alva Myrdal. Mycket skit har kastats över makarna från högerhåll rörande deras s.k. sociala ingenjörskonst i befolkningsfrågan, men det som ofta glöms bort är att huvudorsaken var den vid den tiden katastrofala nativiteten.

Bland ”svennar” har vi sannolikt fortfarande en inte alltför hög nativitet, oklar över om det finns jämförande statistik mellan ”svennar mitt i livet” och den så voluminöst definierade gruppen ”invandrare”. I vilket fall är det inte kris längre, vi har en folkökning, om inte annat beroende på invandringen i sig och inte nödvändigtvis beroende på de invandrades födelsetal.

I dagarna har högerregeringen i panik över att man riskerar mista makten gått ut i ett antal utspel i invandringsfrågan. Å ena sidan håller Landsfadern, Solens och Himlens Son, ett s.k. sommartal där han med sitt välmodulerade, hundlika och allvarsamma statsmannaskap ska visa ack så stor medmänsklighet och bedyra solidaritet med de stackars flyktingarna. Så långt allt väl. Sedan kommer brasklappen att det är såååå dyrt, typ 48 miljarder på 4 år. Raskt blir dessa 48 miljarder dels något som tydligen pressen vill ha fram genast, dels något som är ett gigantiskt problem. De enorma skattesänkningar som kastat sparvar i halsen på de redan besuttna har tydligen glömts bort, nu ska man ställa invandringen mot gamla och sjuka. Ett milt uttryckt dubbelt budskap från Den Store Landsfadern, Solens och Himlens Son, men inget att direkt förvåna sig över.

Under gårdagen kommer sedan in från kulisserna det tunga och allvarsamma gardet, de Stora Krishanterarna Med Allvarlig Uppsyn. Alltså Borg och Bildt. Bill och Bull. B&B understryker under en stort uppslagen presskonferens den enormt akuta krisen just NU rörande invandring, av en slump är detta aktuellt vid stundande riksdagsval. (Varför sitter inte Bildt och twittrar på en flygplats förresten, det gör han resten av mandatperioden, det måste vara kris på riktigt?)

Invandring eller vård och skola? Gissa vilket parti som vinner på den enfaldiga frågeställningen?

Högerns nya kostym har mer synliga kritstrecksränder än vanligt. Wallenbergs lakejer måste sitta vid makten. Det måste de. Till vilket pris som helst.

Vi har alltså någon typ av ny kris i befolkningsfrågan. Men med omvänd orsak och fiskande i grumligt brunt vatten.

Lämna en kommentar

Filed under Politik

Surströmming

Född och uppvuxen i det xenofoba Skåne har jag endast en gång ”njutit” av surströmming. Det var vid en fyllefest organiserad av dåvarande VPK och KU i Lund på det härliga 70-talet. Någon norrlänning i exil hade öppnat en eller flera burkar, jag ”njöt” lyckligtvis endast av lukten. Som brukligt var spydde jag likväl i en rännsten och blev dessutom bestulen på min rock av borgerligheten på Malmö Nation. (borgare var redan då tjuvaktiga, och vad i helvete vi hade där att göra minns jag naturligtvis inte…)

Nuförtiden läser jag taz på min stapplande tyska, och upptäcker att en skribent därstädes ”hittat” till surströmmingens vedervärdigheter via någon svensk kontakt. Artikeln finns tillsvidare att läsa här. Artikel är kanske för mycket sagt, det är mera ett kåseri. Men följ länken även om du inte kan tyska och observera Bilden!!! Det är Fredrik den Onde som sitter i Erlanders eka på Harpsund, tillsammans med Angela Merkel, David Cameron och Mark Rutte. Syftet är att bereda vägen för Jean-Claude Junker som ordförande för kommissionen i det skendemokratiska EU, en ordförande som inte gillas av Cameron eftersom kristdemokraten Junker är känd federalist. Vem som är vem framgår tydligt: Merkel är kvinna, Cameron sitter i aktern och vår statsminister som renrakar både sig själv och 75 procent av befolkningen sitter vid årorna. Rutte är den fjärde personen.

Bildtexten i taz raljerar över att Merkel ser ut att ha ätit surströmming. Tror jag det, med det sällskapet och den rorsmannen! Man kan också raljera över uttrycket att ”ta fan i båten” och undra över vem som är fan själv och vilka som är vanliga enkla smådjävlar?

Märk 1: Mark Rutte är premiärminister i Nederländerna, ledare för ett högerparti som påstår sig vara liberaler. Dessvärre har vår statsminister tittat för mycket på sport eller läst för mycket sport-”journalistik” och därvid bibringats missuppfattningen att Rutte är premiärminister i Holland. Bildning är svårt. Beviset för klavertrampet finns i ett inslag i SVT här, direkt i början av intervjun.

Märk 2: Visst är det rimligt att kalla alla kristdemokrater för kristna fundamentalister!

Lämna en kommentar

Filed under Kultur och nöjen, Politik, Religion

Palestina

Den politiska och mediala flatheten  rörande  Israels övergrepp är ungefär som vanligt, landet har en särställning som är obegriplig. Jag orkar nästan inte lyssa på dessa ständiga bisatser rörande att ”Hamas skjuter faktiskt raketer”,  det är helt irrelevant  eftersom det är ett problem som är helt och hållet en produkt av staten Israels och  USA:s agerande. En som sammanfattar det ganska väl är Ehsan Fadakar i Aftonbladet, artikeln finns här. Hoppas han  får ha kvar kolumnistjobbet…

Lämna en kommentar

Filed under Politik

Grafitti från vänster

Lomma kommun  är ett stabilt  fäste för högern, inte minst sedan reservatet för rika benämnt Bjärred ökat sin andel av kommunens befolkning. Senaste valet erhöll högern (de som kallar sig för Det Nya Arbetarpartiet) 24 mandat av totalt 45, alltså egen majoritet att berika de redan rika ännu mer.

I de besuttnas huvudkvarter i  kommunen, alltså Bjärred, finns sedan ett antal år ett kallbadhus med tillhörande restaurang. Eftersom vi numera inkomstmässigt tillhör medelklassen gjorde familjen ett sommarbesök på restaurangen. Förutom badhusföreningens affischer om sin historia, där man poängterar att Bjärredsborna, minsann, samlat ihop till badhuset med skattade pengar, avlöpte det hela någorlunda enligt mallen. Vid utpassering via badbryggans ”solaltan” kvicknade jag till lite och tog dessa bilder:

IMG_0269b

 

 

 

 

 

img_0271b

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite kass exponering i telefonen och kvällsljuset, men rättstavat! Kärnfulla budskap och dessutom med avgivande av avsändare. Lämpligt ställe, retar alltid någon kälkborgare eller fisliberal som lever i en vadderad värld och inbillar sig att det inte finns klasser längre.

Det finns kanske  hopp för ungdomen, trots allt!

Lämna en kommentar

Filed under Kultur och nöjen, Politik

Stadsvandring och skola

I värmen gick jag för någon vecka sedan runt i staden Lund, lite kringelkrokar på väg till biblioteket och ett möjligt parti kaféschack. Jag passerade bakom Rådhuset och lade märke till följande lilla graffiti-skapelse:

IMG_0264

 

Sannolikt har någon tittat på fotbolls-VM, ogillat att Tyskland vann och beslutat sig för att  göra något radikalt och avgörande i protest mot detta.

Man kan nu fråga sig om man ska bli upprörd över att ungdomen inte vet hur ett hakkors ser ut eller om man ska vara glad att de glömt bort det? Vi har ju en statlig propagandamyndighet som ska lära framförallt ungdomen att ”minnas”. Jag tror att ansvaret som vanligt ligger hos skolan och framförallt hos Jan Björklund! :)

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Skolan

Julidebatt i Aftonbladet

Det är ovanligt att personerna på kulturparnassen debatterar någorlunda sansat, men jag anser mig nu funnit en serie inlägg som är intressanta i ett omdebatterat ämne, egentligen gäller det debatten om ”ta debatten”-debatten. Det hela har avlöpt i Aftonbladet, den intresserade kan följa det hela kronologiskt nedan.

Det började med Åsa Linderborg 1 juli med SD – Nya högerpartiet.

Petter Larsson var 3 juli skiljaktig med Kris förklarar inte högerradikalism.

Håkan Blomqvist har 15 juli invändningar mot Larsson med Sönderfallets bruna frukt.

Larsson replikerar 17 juli med Kulturkampen.

Det hela avslutas idag 30 juli med Europa i ständig kris  där först Blomkvist reagerar och därefter Larsson får sista ordet.

Det är befriande att detta sker under sansade former i endast Aftonbladet eftersom det håller borta de blåögda liberala stolpskotten anställda på borgerlighetens drakar, vilka naturligtvis hade varit blinda för en del förklaringsmodeller utanför den liberala godnattsagans värld. Mina kära läsare kan nu förkovra sig med en länklista som är lite bättre än Aftonbladets egna, hoppas jag.

Petter Larsson  har dessutom lärt mig ett nytt roligt ord. Blåsfiskbreddning, använt i ”Kulturkampen”. Ska  ta  till mig, och försöka att inte göra mig skyldig till själv. :)

Lämna en kommentar

Filed under Kultur och nöjen, Massmedier, Politik

Länksamling Almedalskritik

Jag har semester och beklagar att jag inte skrivit på ett tag, men jag blev så in i helvete trött på idioterna som åker till Almedalen och dillar om att det är fint och demokratiskt. Jag höll på att spy varje gång jag öppnade burken,  en tidning eller satte på radion under den här tiden. Nu är cirkusen äntligen över och jag försöker undvika depression rörande eländet genom att hitta likasinnade. Till min ganska stora förvåning är det högerns flaggskepp SvD som inte bara pliktskyldigast har ”en galen krönikör” för balansens skull, utan har ett antal skribenter som på allvar ser kejsaren naken. Jag kan inte riktigt genomskåda  SvD:s motiv här, utan nöjer mig med textmassan.

Först ut ett utdrag ur Maria Wendts Almedalen – ett nationalromantiskt spektakel:

Ett problem med detta gemenskapande är att det borgar för en tämligen reaktionär politisk diskussion. I ljuset av att Sverige framstår som i många stycken föredömligt och harmoniskt, blir det svårt både att formulera, och att skapa legitimitet kring, radikala och kritiska politiska perspektiv. Tanken att den nationella gemenskapen bygger på uteslutning av de andra, de som inte tillhör ”oss”, och kanske rent av döljer konflikter och ojämlikhet inom nationen, blir svår att tänka. När samtidigt själva demokratin sammankopplas med nationen, med svensk historia och kultur, innebär detta också i sin förlängning att det som framstår som ”icke-svenskt” utestängs från, eller rent av framstår som ett hot mot, demokratin. Steget mellan ett till synes så oskyldigt och sommarmysigt nationellt gemenskapande som i Almedalen, och en mer aggressiv främlingsfientlig nationalism är därför inte så stort som man kanske vill tro.

Som medborgare får vi sällan, den massiva mediebevakningen av Almedalsveckan till trots, tillgång till en mer djupgående politisk diskussion eller debatt om viktiga samhällsproblem och konflikter. I stället erbjuds ”vi svenskar” att under politikerveckan bli delaktiga i och njuta av den ljusa nationella gemenskapen, något som uppenbarligen utövar en mycket stark lockelse. Men nog liknar det vi får mer ett nationalistiskt spektakel, än ett demokratiskt ideal. Och ur ett medborgarperspektiv förefaller mediernas ständiga nya rekordsatsningar under politikerveckan som ett våldsamt slöseri med pengar och resurser.

[...] Kanske är det dags att flytta politikerveckan från den nationella fantasins sommargotland. Varför inte förlägga den i november, på någon mindre insmickrande plats – Landskrona kanske? Flen? Och i stället för att ge varje riksdagsparti sin egen dag, kunde inte de politiska ödesfrågorna få stå i centrum? Sju dagar, ett politiskt problem per dag – som alla diskuterar, debatterar och försöker hitta lösningar på. Kanske skulle vi då kunna närma oss ett politiskt samtal värt namnet.

Hmm, Landskrona i  november. Intressant, undrar hur det går med Gärdet-eliten och Expressens fisliberaler och rosévinet i så fall.

Näste klarsynte i SvD är Soran Ismail med Almedalsveckan hotar demokratin:

En fest för demokratin. En spännande arena för samtal. Supervalårets hetaste vecka. Nej, det här är ryggdunkarnas och de osunda relationernas högborg. Det finns faktiskt något lite lätt vidrigt i att alla ska vara vänner och umgås, och senare granska och kritisera varandra. Kan man verkligen vara benhårda meningsmotståndare i riksdagen veckan efter att man stått och skålat på Donners Brunn? Jag är övertygad om motsatsen.

Det är något väldigt obehagligt med minglandet mellan journalister och politiska opponenter. Moderater står och dj:ar med Socialdemokrater. Aftonbladet poddar tillsammans med Expressen. Inga kritiska frågor, utan bara för att hylla varandra. I samma takt som olika ledarskribenter och politiska tyckare skålar ihop så blir deras texter gentemot varandra mer och mer uddlösa.

[...]

Men som vanligt ska jag inte bara klaga och gnälla, utan också komma med ett förslag till förbättring. Flytta Almedalsveckan. Till februari. Om inte det går så till en plats där ingen vill vara. Kanske Kumla? Det ska vara förbud mot alkohol i allmänhet och rosé i synnerhet. Ingen får ha mingelfester och absolut ingen får ta selfies med andra ”opinionsbildare”. Inte ens Niklas Svensson.

Vi får mindre valfläsk och hårdare debatter. Vassare granskningar och tydligare skillnader. För jag tror verkligen att det här måste få ett stopp. Annars är det inte bara extremismen som hotar vår demokrati. Utan även nepotismen.

Hmm, Kumla i februari. Har fördelen att det finns ett fängelse redan, samt att det är möjligt för journalisteliten att ta sig dit nästan lika enkelt som till Gotland. Rosé måste gå att ordna där också?

Slutligen länkar och citat från tre artiklar som i huvudsak behandlar att det ”findemokratiska” jippot är ett paradis endast för svennar, verkar det som. Dessutom för  svennar med pengar, jippot är inte gratis. Eller beror problemen på att den repressiva apparaten är fixerad vid utseende när man bedömer riskerna för terrorattacker eller ”odemokratiska” störningar? Svd har gjort ”misstaget” att skicka en ”invandrare” vid namn Negra Efendić, vilket lett till hennes artikel rörande problemen med att sticka ut:

Du ser inte ut som en journalist”. Det var förklaringen till varför polisen krävde att jag legitimerade mig i Almedalen efter statsminister Fredrik Reinfeldts tal.

Jag frågade vad hon menade, hon sa att jag inte hade några kameror på mig. Det hade inte alla kollegor på plats heller men det var bara mig polisen gick fram till, bad om leg och skrev ner mina uppgifter.

Jag frågade om hon inte skulle kontrollera de andra journalisterna på plats, hon sa att det inte behövdes.

[...]

Men det är inte första gången det händer. Nio gånger av tio gånger blir jag ”slumpvist utvald” för kontroll på flygplatsen. När jag förra året stod i publikhavet i Almedalen inför Fredrik Reinfeldts tal kom en civilklädd polis fram till mig och började ställa frågor. Jag undrade varför han inte gick och snackade med nazisterna som stod i en klunga fem meter bort. Polisen hade koll på dem, sa han.

Men jag gav mig inte och ville ha en förklaring. Jag stod med block och penna i en t-shirt och jeans. Vad var det i mitt utseende eller beteende som gjorde att polisen blev misstänksam?

”Du såg så arg ut”, sa han till slut.

Tss, man ska inte underskatta svennepolisens ”klarsyn”. Eller?

Hoppar till ETC, tema sticka ut, med Nabila Abdul Fattahs ledare Almedalen – ett demokratiskt fiasko:

Vi satt på fredagen på ett seminarium som separatistiska antirasistska nätverket Rummet anordnade. Vi skulle utvärdera Almedalsveckan ur ett antirasistiskt perspektiv. De flesta i publiken var rasifierade. Utvärderingen av veckan ”som visar vilket demokratiskt samhälle vi har”, enligt rikspolischefen, dränktes i tårar. Både från panelen och publiken. På den platsen där demokratin hyllas kände vi oss demokratilösa.

Till slut ett litet, för journalisteliten som kramar Almedalen naturligtvis ointressant, inlägg i ETC. Från några som var inbjudna för att representera de s.k. förorterna:

Därför är det ironiskt och nästan förolämpande att höra politiker tala om hur tillgängligt Almedalen har blivit. Senast i fredags skrev en politiker från Botkyrka att Almedalen ”är en demokratisk plats, gratis och öppen för alla.”

Öppen för alla? Gratis? Kanske i teorin. För oss som inte delar hens verklighet (eller politikerinkomst) är Almedalen en avlägsen plats där makthavare och opinionsbildare träffas för att diskutera de viktigaste frågorna i landet just nu. Resan dit är inte gratis, inte heller boendet. Almedalen är fortfarande en klassfråga. (min kursiv)

Sammanfattningsvis är alltså jippot nationalromantiskt, odemokratiskt, bevakat av fördomsfull polismakt, kraftigt riggat för medelklass och en fyllefest dit man inte kan åka om man inte har gott om pengar eller om någon annan betalar.

Det är väl inget att göra åt 2015, eftersom alla redaktioner redan bokat både rosé-catering och rum? Men 2016 i Landskrona?

Lämna en kommentar

Filed under Politik

Skendemokratin i Almedalen

Almedalen? BAH! Som jag skrivit tidigare är det ett löjligt marknadsgyckel under täckmantel av s.k. demokratisk samverkan mellan p0litiker och medier. År efter år lägger Aftonbladet ut någon typ av kritisk artikel för att hålla ryggen fri, men likförbannat skickas det journalister dit för att ”bevaka” huruvida Calle Bildt är discjockey eller inte. Till och med husorganet  ETC måste sticka sina fina fingrar i syltburken. ”Alla är ju där, alltså måste vi också dit”, tycks vara mottot. Hopplöst att skattepengar går till sådant här, d.v.s. gratis semester åt politiker och lobbyister som påstås ”jobba” för att sätta kommunerna på ”kartan”.

Den pliktskyldiga självkritiken i årets Aftonbladet är emellertid väldigt rolig, signerad Martin Aagård. Han blandar in Sveriges troligen genom tiderna sämste journalist, den grötmyndige moralisten Siwert Öholm, i Almedalssoppan. Artikeln finns här. Ett träffande utdrag:

Den allra sista tanke som slår en i Almedalen är att journalistiken skulle vara hotad.

I presscentret är koncentrationen av liberala ledarskribenter nästan högre än halten rosévinsurin i Visbys avloppsvatten [och] vart man vänder sig stöter man på en Expressenreporter.

Lägg ner spektaklet eller ge fan i att använda skattepengar till det. Lägg även ner Krigsmakten, den som påstås icke kunna försvara Gotland mot en angripare, sannolikt från yttre rymden eftersom det inte finns något realpolitiskt hot mot varken Gotland eller den bananmonarki jag skäms för att tillhöra.

Lämna en kommentar

Filed under Massmedier, Politik

Feminism uppåt väggarna eller en rak vänster

Rubriken är titeln på ett verk som utkommer i dagarna. Inför denna publicering skickar min kamrat Joachim ut nedanstående kungörelse, eller vad man ska kalla det:

Vi upplever en feministisk vår, sägs det. Den, och i synnerhet de medelklassfeministiska varianter som gör sig breda på kultursidor och i den s.k. nyhetsbevakningen, är i stor utsträckning en medial produkt. För att journalister ska fullgöra sitt uppdrag, och kritiskt granska ideologiska och politiska fenomen, måste de alltså också granska sig själva och sina uppdragsgivare. Det tar uppenbarligen emot. Det stora flertalet samhällsvetenskapliga forskare vågar inte inte ta i frågan.

Men det finns ett akut behov av en grundläggande diskussion om den feministiska ideologin, inbegripet ett ifrågasättande av några av dess grova förenklingar, rigida tankefigurer och samhälleliga funktion. Har (medelklass)feminismen löpt amok? Skymmer den andra och långt viktigare politiska frågor?

Min hustru, Renée Tunbjer Retzlaff, som säger sig inte ha något att förlora, har haft modet att ta ett steg för att starta en sådan diskussion. Den form hon har valt är pamflettens. Hon varvar där allmänrelevanta personliga erfarenheter med statistiska hårddata och spefulla kommentarer om medelklassens livsformer med skarpa sociologiska analyser. Allt ur ett genuint vänsterperspektiv, där de stora politiska frågorna aldrig får lämnas ur synfältet. Kvickt, underhållande, tankeväckande.

Pamfletten kan beställas som pod-bok (print on demand) för 100 spänn från förlaget Arx:

http://www.arxforlag.se/shop-19211957#

Eller som e-bok på Bokrondellen och strax också på Adlibris och Bokus.

Du som inte har satt kaffet i vrångstrupen kanske vill sprida denna information vidare, så att detta försök inte bara tigs ihjäl och diskussionen kan börja på allvar?

Vänligen

Joachim

Observera att detta är REKLAM, en reklam som jag för en gångs skull inte skäms för att återge på min sida. Jag har i all blygsamhet bidragit med korrekturläsning och lyckades  under läsandet, förutom det delvis lustfyllda felfinnandet, även tillgodogöra mig en del av innehållet. Jag tvekade huruvida jag skulle kalla detta en pamflett, eftersom ordet har en hos vissa negativ klang, men författaren har löst det problemet själv. Det jag gillar mest i pamfletten är attacken på de självgoda medelklassfeministiska karriäristerna och deras totala avsaknad av perspektiv utanför den egna klassen. Jag brukar själv säga att det bästa sättet att hjälpa kvinnor som har det svårt är att minska klassklyftorna. Oftast passar den galoschen inte karriärkvinnan, vars enda tanke tycks vara hur synd om henne det är personligen jämfört med de privilegierade männen från hennes egen klass. Viktigaste samhällsfrågan tycks i linje med det, något inskränkta, tänkandet vara att det ska vara könsfördelning 50/50 i börsnoterade bolagsstyrelser. Någon sorts nedsippringseffekt, rakt av snodd från den neoklassiska ekonomins förvirrade modellvärld, antas alltså lösa jämställdhetsproblemet?

Renée Tunbjer Retzlaff har emellertid inte gått på den lätte, och har dessutom orkat skriva ner sin kritik. Det är kraftiga hugg med macheten genom den småborgerliga föreställningsvärld som är genusteorins favorittassemarker. För den som känner en längtan att verbalt slakta ner uppnästa borgerliga ”feminister” under en tebjudning rekommenderar jag ett inköp.

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur och nöjen, Politik

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.